The Dry – Michael Tapper

Australien/USA 2020. Regi: Robert Connolly. Med: Eric Bana, Genevieve O’Reilly, Keir O’Donnell, John Polson, Julia Blake. Längd: 1.57.

Få huvudpersoner har fått en så usel start i en deckarserie som federala polisen Aaron Falk i Jane Harpers mångfaldigt prisbelönta debutroman The Dry (2016). Tjugo år efter att flickvännen Ellie dött under mystiska omständigheter och han själv lämnat hembyn Kiewarra på australiska landsbygden, får han ett telefonsamtal från barndomsvännen Lukes föräldrar: Luke ska begravas efter att, som det ser ut, ha mördat fru och son för att sedan tagit sitt eget liv. De vill emellertid att Falk ska bevisa Lukes oskuld.

När Falk återvänder är hela bygden förgiftad av rykten, både om familjetragedin men också om hemvändarens skuld till Ellies död. I kraft av sin status som storstadssnut armbågar han sig in i den unge, ensamme lokalpolisens fumliga mordutredning. Den avslöjar, knappast oväntat för genren, att såväl den dammiga byhålan som Falk själv döljer hemligheter under ytan.

Titeln syftar på såväl på den bokstavliga torkan efter nästan ett år utan regn som på byns eldfängda atmosfär av misstänksamhet och pyrande våld som möter Falk under hans snokande. Bådadera tycks bara vänta på en tändande gnista för att explodera. Symboliken är Robert Connellys (The Bank) filmatisering inte är sen att utnyttja i svepande panoraman över ett jordbrukslandskap på väg att bli till öken, befolkad av misstänkta med krassa mordmotiv om att komma över Lukes mark eller svindla åt sig pengar.

The Dry kunde lätt ha urartat till en slapp thriller sprängfylld av dolska blickar från ett skräckkabinett av lantisar. Men storyn är alltför välskriven och filmen alltför välspelad för att filmen ska kantra ner i klichédiket. Inte minst är den en comeback hemma i Australien för Eric Bana, som harvat i amerikanska B-produktioner under ett drygt decennium.

Hans outsider Aaron Falk påminner om en tidigare höjdpunkt i karriären, den som Mossad-agenten Avner Kaufman i Steven Spielbergs underskattade terroristdrama München (Munich, 2005). Liksom Kaufman hemsöks Falk av minnen, lögner och skuldkänslor som tvingar honom att konfronteras med sitt livs trauma: mordet på Ellie (Bebe Bettencourt).

Tyvärr är upplösningarna av de två mordfallen berättelsens akilleshäl. Men fram till slutet fängslar The Dry med sitt mångfacetterade porträtt av känslomässigt utarmade människor i ett både fysiskt och mentalt ödeland som lovar allt annat än lindring.