The Ruins – Michael Tapper

USA/Australien 2008. Regi: Carter Smith. Skådespelare: Jonathan Tucker, Jena Malone, Shawn Ashmore, Laura Ramsey. Längd: 1.30.

Just när du trodde det var säkert att gå ut i djungeln igen, så kommer en repris på den gamla kolonialskräckrullen. Liksom den legendariska Snuff är The Ruins en film som bara kan vara gjord i Latinamerika, där livet är billigt. Igen.

Fast först är det lite naket, lite kyskt hångel och en massa utdragna plågor enligt det senaste tortyr chic-receptet innan de unga slaktdjuren i huvudrollerna kläs av inpå bara skelettet. Det liknar mest en korsning mellan förnedrings-tv och Cannibal Holocaust.

Mordiska infödingar, blodtörstiga växter, de spöklika ruinerna efter inspelningen av Apocalypto… till och med blommornas ståndare och pistiller ruvar på en gruvlig ondska. Det skulle kunna vara en reklamfilm till stöd för regnskogsskövling och folkmord på indianer, men filmen är både för ordinär och för knasig för att kunna tas på allvar.

Två unga par amerikaner på semester i Mexiko bestämmer sig för att följa med en ung tysk kille till hans brors arkeologiska utgrävning i djungeln. Området ligger förstås bortom alla vägar, finns inte på kartan, har ingen mobiltäckning.

Hade de gått på bio de senaste 30 åren, skulle de aldrig ha gett sig av. Som i Scream 1-3 ser de medverkande i en skräckfilm aldrig på skräckfilm. Så de åker förstås och ignorerar även vanliga varningar.

När de får lift mellan bussen och djungelstigen upplyser föraren dem att det är en farlig plats, släpper snabbt av dem vid målet och rivstartar därifrån. Ute i skogen står några barn (Apocalypto igen) och ser med ödesmättad blick på dem när de hittar den omsorgsfullt övertäckta ingången mot ruinerna. Fattas bara en varningsskylt i blinkande neon.

Darius Khondji (Se7en) står för filmfotot, och några av skådespelarna har visat framfötterna i andra och bättre filmer. De talangerna tas inte tillvara här.