”Vad jag än betraktar så dör det till slut inför min blick.” Så säger sjuttioårige Hollywoodlegenden Jake Hannaford (John Huston) om sin kameras förgörande Medusablick i Orson Welles The Other Side of the Wind. En tidstypisk 1970-talsfilm om en filminspelning som efter fyrtiotvå år på arkivhyllan fått premiär.
Inspelningen gjordes åren 1970–76 på 8, 16 och 35mm, delvis med Welles egna pengar, delvis med finansiering av det Parisbaserade iranska filmbolag som också stod bakom B som i bluff (F for Fake, 1973). Cirka 45 minuter klipptes ihop av Welles. Återstående 77 minuter ur det 96 timmar långa arbetsmaterialet kunde redigeras först när Netflix köpte distributionsrättigheterna 2017. Regissörskollegan Peter Bogdanovich och producenten Frank Marshall – båda medverkar i filmen – ledde slutarbetet med hjälp av Welles manus och arbetsböcker.
Resultatet är en intrikat metafilm om en åldrad regissör på fallrepet som försöker rädda karriären genom att anpassa sig till den nya tidens filmtrender. Det är tidigt 1970-tal, och en nya vågen-inspirerad hippiegeneration har tagit över Hollywood. Hannaford är färdig för elefantkyrkogården om det inte vore för att han – eller snarare legenden om honom – fascinerar tidens cineaster, filmkritiker och unga, filmskoleutbildade regissörer.
Under den sista inspelningsdagen samlar han några tongivande unga namn i Hollywood och i kritikerkåren. Dessutom låter han ett dokumentärkollektiv filma allt som händer. Kanske söker han i dem ett nytt konstnärligt livselixir, likt en vampyr, kanske söker han bara göra reklam för sin nya film: The Other Side of the Wind.
Men det är inte bara Hannaford som kan förgöra alla han betraktar. Gästerna är också predatorer. Hungriga på ett gammalt hollywoodkadaver. Sugna på att plundra det malätna gamla lejonet på hans alla intima hemligheter.
Handlingen blandar de dokumentära bilderna från inspelningens avslutningsparty med Hannafords spelfilm, båda med samma titel. Dokumentären i det gamla normalformatet 1.37:1 växlar i hetsigt klipptempo mellan svartvitt och färg. Spelfilmen i vidfilmsformatet 1.66:1 har ett långsamt konstfilmsberättande med publikfriande naken- och sexscener i ökenlandskap och bland Hollywoodkulisser som parodierar Michelangelo Antonionis symboltyngda, amerikanska fiasko Zabriskie Point (1970).
Welles avskydde Antonioni medan han älskade det gamla Hollywoods stora namn, inte minst John Ford. Därför överraskar det när han låter den pretentiösa spelfilmen vända Medusablicken tillbaka mot Hannaford. Fast med tanke på den självbiografiska undertexten är det inte svårt att se spelfilmens handling som en metafor för hur filmen som lockande siren och älskarinna förvandlas till en femme fatale som driver sin tjänare Orson Welles i döden.
Visserligen förnekade Welles att The Other Side of the Wind var ett självporträtt, vilket intervjuklipp visar i Netflix-producerade dokumentären om produktionen, They’ll Love Me When I’m Dead. Men det är en orimlighet för alla som kan något om regissören, inte minst därför att Welles musa och älskarinna Oja Kodar gestaltar filmen-i-filmens gäckande, nakna kvinna vars sexhunger suger livskraften ur den manliga huvudpersonen.
Även fejkdokumentären är späckad med biografiska referenser, från nära vännen Peter Bogdanovichs och beundrande filmkritikern Joseph McBrides karikatyrer på sig själva i rollerna som Brooks Otterlake respektive ”Mister” Pister till paraden av Welles-älskande stjärnregissörer i cameoroller: Claude Chabrol, Dennis Hopper, Paul Mazursky med flera. Samt Susan Strasberg som Welles främste belackare, vasstungade New York-kritikern Pauline Kael, här kallad Juliette Riche.
Ingen undkommer Medusablicken i The Other Side of the Wind, inte ens Welles själv.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-11-08 (i tryck 2018-11-09).
The Other Side of the Wind
USA/Frankrike/Iran 1976/2018. Regi: Orson Welles. Skådespelare: John Huston, Peter Bogdanovich, Oja Kodar, Edmund O’Brien, Joseph McBride. Längd: 2.02. Netflix.
They’ll Love Me When I’m Dead
USA 2018. Regi: Morgan Neville. Medverkande: Orson Welles, Peter Bogdanovich Frank Marshall, Joseph McBride, Cybill Shepherd. Längd: 1.38. Netflix.
Se även: Josh Karps bok Orson Welles’s Last Movie: The Making of the Other Side of the Wind (2015).