USA/Storbritannien/Frankrike 2018. Early Man. Regi: Nick Park. Röster i originalversionen: Eddie Redmayne, Tom Hiddleston, Maisie Williams. Svenska röster: Daniel Norberg, Happy Jankell, Oscar Zia. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.29.
Medan de flesta filmer har problem i tredje akten – finalen och upplösningen – gnisslar den nya Aardman-produktionen av bolagets regiveteran Nick Park (WALLACE & GROMIT) redan i akt två. Engagerande komplikationer, konflikter och spänningsmoment uteblir. Endast ett kort ögonblick av tvekan hos huvudpersonen Dug (Eddie Redmayne/Daniel Norberg) utgör filmens dramatiska klimax. Sedan går allt som på räls igen från början till slut i denna, bolagets mest slätstrukna film.
Annars börjar det någotsånär kul i ”yngre stenåldern, strax utanför Manchester, vid lunchtid”, där människor krigar mot varandra vid sidan av en T-Rex som slåss mot en Triceratops i en vulkanspäckad stenöken. Om Raquel Welsh klivit in i sin djurhudsbikini från One Million Years B.C. (1966) hade jag inte blivit förvånad. Filmens stenålder är som hämtad från ett gulnat gammalt seriemagasin eller en aktuell handbok i kreationism.
Sedan hoppar handlingen fram en tidsålder till en brytningstid och en grön dal mitt i ödelandet. Ställd inför att förpassas till öknen och dö ut, utmanar stenåldersdalens invånare under Dug en invaderande bronsålderscivilisation på fotboll. Det han inte vet är att hans förfäder, som vi mötte i inledningen, uppfann spelet men lät det falla i glömska.
Handlingen är en övertydlig allegori över krisen i engelsk fotboll. Engelsmännen har spelet i blodet sedan urminnes tider, men man har tappat kontakten med dess rötter. I stället har nya motståndare med fransk och tysk brytning blivit herrar på täppan. Tills våra hjältar kommer på det vinnande knepet: att inte spela som konkurrerande divor utan som ett sammanhållet lag.
Grottmannen Dug hade kunnat bli en rolig brittisk variation på Asterix & Obelix många holmgångar mot den romerska övermakten, men Nick Park och hans manusförfattare har svårt att hitta på några dramatiskt intressanta hinder att övervinna för huvudpersonerna. Allt går helt enkelt för enkelt. Den humorhungrige får nöja sig med enkla slapstickgags och några småfnissiga referenser, som att snabbmatskedjan i bronsåldersstan heter Jurassic Pork och att Wallace och Gromit dyker upp både på filmens fotbollsläktare och tillsammans med Fåret Shaun i grottmålningarna under eftertexterna.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-03-23.