USA/Indien 2017. Regi: Steven Spielberg. Skådespelare: Meryl Streep, Tom Hanks, Sarah Paulson, Matthew Rhys, Tracy Letts. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.56.
I juni 1971 publicerades Pentagonpapperen, en hemligstämplad försvarsmaktsrapport om USA:s militära engagemang i Vietnam 1945–67. Bakom avslöjandet av Pentagon och Vita Husets systematiska lögner om kriget låg visselblåsaren Daniel Ellsberg och New York Times-reportern Neil Sheehan, Pulitzerprisbelönad 1988 för sin bok om Vietnamkriget: A Bright Shining Lie.
Men filmen handlar inte om dem utan om till dramats bifigurer på Washington Post. På så sätt kan Steven Spielberg anknyta till tidningens följande scoop: Watergate-skandalen, skildrad i Alan J. Pakulas Alla presidentens män (All the President’s Men, 1976). The Post blir en prequel som slutar där Pakulas film börjar, med inbrottet 1972 i Demokraternas högkvarter i kontorshuset Watergate av president Richard Nixons hemliga spionliga, ”Rörmokarna” (”The Plumbers”).
Kopplingen mellan filmerna stärks av att ”Rörmokarnas” första uppgift var att smutskasta Ellsberg. Genom ett inbrott hos hans psykiater hoppades de hitta några snaskigheter som kunde rikta intresset bort från den verkliga nyheten om Pentagonpapperen. Parallellen till president Trumps försök att idag avleda och tysta mediernas granskning av Rysslandsspåret med sina ”fake news”-maktspel är oundviklig.
The Post är en appell för journalistikens betydelse, riktad till såväl medierna som mediekonsumenterna. I filmens början är tidningen en slätstruken, provinsiell dagstidning mer inriktad på sociala evenemang, som presidentdottern Tricia Nixons bröllop, än nyheter av politisk betydelse. När presidenten med hänvisning till nationens säkerhet stoppar New York Times från fortsatt publicering av Pentagonpapperen tar chefredaktören på Washington Post, Ben Bradlee (Tom Hanks), över stafettpinnen och höjer samtidigt både tidningens journalistiska ambitioner och anseende.
Än viktigare, han gör det som USA:s grundare avsåg i konstitutionstexten om pressfrihet: att medierna i sin kritiska granskning av samhällets institutioner skulle vara demokratins vaktpost genom att garantera medborgarnas rätt till insyn. Ellsberg, en tidigare marinkårsofficer och försvarsanalytiker, har i intervjuer argumenterat för skyldigheten att avslöja officiella lögner. Politiker som ljuger för sina väljare har förverkat rätten att styra landet. En högst aktuell tanke.
Konstnärligt pendlar filmen mellan Pakula-inspirerad saklighet och Spielbergs känslobombastiska melodramagrepp. Scener då tidningens ägare, Katherine Graham (Meryl Streep), tårögd slits mellan Bradlees journalistiska patos och bolagsstyrelsens ekonomiska ängslighet samsas med thrillerbetonade bilder ur journalisternas vardag. De två möts i slutscenernas tidningsnostalgi, då journalisternas energiska skrivmaskinsknatter och tryckpressarnas kraftfulla stånkande blir till pressfrihetens musik, en lovsång till pennans makt över svärdet.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-01-26.
