Finland/Estland/Tyskland 2015. Miekkailija. Regi: Klaus Härö. Skådespelare: Märt Avandi, Ursula Ratasepp, Liisa Koppel, Lembit Ulfsak. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.33.
Hack i häl på Där vindarna möts kommer ännu en film som utspelar sig i Estland och som berättar om tragedier i skuggan av andra världskriget. Den här gången är huvudproducenten och regissören finsk, men åter duckar man för landets problematiska historia under Nazitysklands ockupation för att fokusera på Stalins terror.
Titelpersonen i Fäktaren är Endel Nelis (Märt Avandi), som i början av 1950-talet anländer från Leningrad till estniska småstaden Haapsal för att arbeta som gymnastiklärare. Han är hemlighetsfull, tillknäppt och vresig, men tinar upp när hans lektioner i fäktning blir populära bland skolbarnen. En kysk kärlekshistoria till kollegan Kadri (Ursula Ratasepp), till ett bildcollage av gardinuppsättningar, promenader och cykelturer luckrar också upp stenansiktet, fast bara något.
Precis som det låter är filmen häpnadsväckande gammaldags till både story och iscensättning, och dessvärre slarvas även paranoiaintrigen bort. Vi får reda på att Nelis va
rit frivillig i nazityska armén men inget om eventuella krigsbrott. Likaså kan man inte bestämma sig för om övervakningen av honom är thriller eller komedi. Det blir ingendera.
Mest förödande är emellertid att regissör Härö inte förmår gestalta fäktningen med den ballettliknande grace och precision som sporten förtjänar.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-08-19.