Crimson Peak – Michael Tapper

USA 2015. Regi: Guillermo del Toro. Skådespelare: Mia Wasikowska, Tom Hiddleston, Jessica Chastain, Jim Beaver. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.59.

Titeln syftar på platsen där filmens typiskt brittiska spökslott ligger och vars blodröda lera skvallrar om århundraden av mord, incest och allsköns perversioner. Ett ställe den gotiska romanen och filmen alltid älskat att fylla med moraliskt degenererade adelsmän: vampyrer, sexdårar, lustmördare. Dit anländer unga amerikanskan Edith (Mia Wasikowska) som nygift med förföriske aristokraten Thomas (Tom Hiddleston).

Det borde hon förstås inte ha gjort, särskilt som spöket efter hennes döda mamma upprepade gånger väsvrålar ”Akta dej för Crimson Peak!” så trumhinnorna skallrar. Men liksom senare tiders rollfigurer i slasherfilmer fattar Edith förstås ingenting, utan lallar som ett lamm till slakt oskuldsfullt rakt in bland oknytt och inte minst Toms otäcka syster Lucille (Jessica Chastain).

När man ser filmen är det ofta svårt att avgöra om det är allvar eller parodi. Kanske är det både och. Guillermo del Toro har i handlingen lånat en del från Henry James romanklassiker Skruvens vridning (The Turning of the Screw, 1898), ungefär då filmen utspelar sig. Fast ingenting har han lärt av de subtila rysareffekter som gjorde Jack Claytons filmversion De oskyldiga (The Innocents, 1961) så berömd.

I Crimson Peak skriks nämligen alla skräckinslag ut för full hals genom hotfullt larmande oväder, konspiratoriska blickar som även den mest trögfattade förstår betyder mord eller förbjudna lustar samt datoranimerade anatomiska figurer som marinerats i blodbad.

Stiligt är det emellertid om man ser till den rika färgskalan i kläder, dekor och ljussättning som riktigt hoppar ut från bioduken Sannolikt en inspiration från Dario Argentos giallofilmer. Ändå hjälper det inte mycket när allt skrivs åskådaren på näsan. Den vildsinta slaktfinalens alla överraskningar är redan övertydligt signalerade halvvägs in i filmen, som vid ridåfallet blivit banal.