BIO. ANIMERAD FAMILJEFILM. USA, 2026. Regi: Andrew Stanton, Mckenna Harris. Röster i originalversionen: Tom Hanks Joan Cusak, Tim Allen. Svenska röster: Jan Myrbrand, Fredrik Dolk, Anna Book. Åldersgräns: Barntillåten. Längd: 1.45.
Tidigare i år gav den underbart roliga och påhittiga Operation bäver (Hoppers, 2026) hopp om att Pixar skakat av sig flera års idétorka. Kanske kunde Toy Story 5 bli något annat än en snabbt glömd uppföljare i mängden. Men den höjer sig bara en aning över småtrista TOY STORY 4. Inte mer.
Filmens tema om tech-industrins destruktiva skärmknarkarkultur är ett aktuellt debattämne över hela världen. Sociala medier och spel med chattfunktioner har för barn blivit ett minfält av nätmobbning, gromning och rekryteringskontor för gangstergäng och extremister. Här får vi bara ett kort möte med en av skuggsidorna; de riktigt mörka gränderna är mer passande i filmer för vuxna.
Handlingen börjar med att nyinköpta surfplattan Lilypad (Greta Lee/Maja Rung) framgångsrikt intrigerar för att få åttaåriga Bonnies alla leksaker magasinerade. Med fasa bevittnar de hur leklusten går ur kroppen, och hon sugs in i en sömngångartillvaro framför nätverkspel som snart urartar i mobbning.
Hon är inte ensam om sin ensamhet. Ett par gånger höjer filmen blicken för att visa oss hela villakvarter där alla sitter var för sig framför en skärm. Livet är det som pågår medan vi skrollar.
Tidigare favoritdockan Jessie (Joan Cusack/Anna Book) mobiliserar en motattack till lekens försvar med hjälp av Buzz (Tim Allen/ Fredrik Dolk) och Woody (Tom Hanks/Jan Myrbrand), som kallas in från sitt nya liv i frihet. Från oväntat håll kommer även hjälp av en armé av fabriksnya, högteknologiskt uppgraderade Buzz-figurer på rymmen från en strandad lastcontainer.
Bonnie, som bland annat i kortfilmen Toy Story That Time Forgot (2015) skildrades som en obekymrad pojkflicka med kill-bästis, har nu blivit en inåtvänd neurotiker som leker kärlek och giftermål. Det stereotypa förvandlingsnumret påverkar även filmens ton, som ofta kantrar från humor till tårar, och marginaliserar flera av filmseriens bästa bifigurer.
Plastbestickparet är dåliga ersättare för familjen Potatisskalle med sina utomjordiska adoptivbarn. Eller Barbie och Ken. Och Bad Bunny som coola Pizzan med solglasögon blir aldrig lika rolig som actionfigurerna Combat Carl (Ernie Hudson) och Duke Caboom (Keanu Reeves), båda förvisade till blinksnabba gästspel. Bäst hade nog varit att sätta punkt efter TOY STORY 3.
© Michael Tapper, 2026. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2026-06-19.