Orwell: 2 +2 = 5 – Michael Tapper

BIO. DOKUMENTÄR. Frankrike /USA, 2025. Regi, manus: Raoul Peck. Berättare: Damian Lewis. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.59.

Vi lever i en tid då dystopiska romaner som George Orwells 1984 (Nineteen Eighty-Four, 1949) inte längre kan läsas som varningar för en hotande framtid utan blivit aktuella guideböcker om världen vi faktiskt lever i. Den senaste rapporten från V-Dem vid Göteborgs universitet visar hur framgången för demokratin sedan 1970-talet helt rullats tillbaka 2025. Idag bor sex miljarder människor, 74 procent av jordens befolkning, i autokratier.

Mest dramatisk är utvecklingen i USA. Donald Trump har fortsatt på Richard Nixons dröm om att förverkliga Unitary Executive Theory (UET), som skulle ge presidenten autokratiska befogenheter på kongressen och högsta domstolens bekostnad. Därmed sätter man den amerikanska konstitutionens checks and balances ur spel. Lägg därtill Vita Husets krig mot mediefriheten genom stämningar, påtryckningar – mest framgångsrikt mot oligarken Jeff Bezos, som rensade Washington Post på kritisk journalistik – och hot om indragna sändningstillstånd.

Haitiske dokumentärfilmaren Raoul Pecks (I AM NOT YOUR NEGRO) nya film Orwell: 2+2=5 börjar i anteckningarna ur Eric Blairs (pseudonym: George Orwell) dagbok från de sista åren innan han dog i tuberkulos 1950. Den profetiska styrkan i hans två klassiker skrivna vid den här tiden – Djurfarmen (Animal Farm, 1945) och 1984 – bekräftas av att de än idag är förbjudna i världens diktaturer och illiberala halvdemokratier. Bland annat har de bannlysts från skolornas undervisning och bibliotek i republikanskt styrda delstater i USA tillsammans med över 3300 andra titlar. Protesterande lärare och bibliotekarier sparkas.

I filmen kommer Orwell till den skotska ön Jura för att lindra sina sjukdomssymtom och arbeta. Han minns tillbaka på sin uppväxt i kolonialtidens Indien och Burma (dagens Myanmar). Fadern, senare även han själv, arbetade i den brittiska kolonialmaktens polis och tränades i att anamma samma förakt för invånarna som den egna överklassen hade för dem. Också det är aktuellt i dag när medelklassen dresseras till att förakta vår nya underklass: förorternas immigranter.

Mötet med fattigdomen i Europa och rapporterna om Stalins politiska utrensningar i Moskvaprocesserna under 1930-talet gjorde Orwell till en fritänkande, demokratisk socialist. Med kritiska glasögon såg han hur alla diktaturer oavsett politisk färg hade snarlika drag av konformistisk likriktning och följaktligen krossade alla slags friheter – politiska, individuella, konstnärliga – med våld. Men också historien och själva verkligheten ville de omforma.

Peck klipper mellan Orwells värld och vår egen för att visa hur gårdagens fiktion blivit dagens fakta med en massövervakning från Beijing till London som för varje år uppgraderas till allt bättre kropps- och ansiktsigenkänning. Inget sanningsministerium med pådyvlat nyspråk behövs längre för att redigera våra tankar, det gör vi så bra själva genom att följa Mark ”Facebook” Zuckerbergs exempel och sätta kritisk faktagranskning ur spel.

Det är lätt att skratta åt hur väl filmens klipp från intervjuer med MAGA-rörelsens fotfolk illustrerar Storebrorsparollen ”okunnighet är styrka”. Men hur många är beredda fimpa FB och andra sociala medier som aktivt sprider galenskaperna? Få, om ens någon. Vi som ändå gjort det betraktas i stället som asociala knasbollar. Genom den kortslutningen medverkar även förment upplysta demokrater till demokratins död.