Zootropolis 2 – Michael Tapper

BIO. ANIMERAD FAMILJEFILM. USA, 2025. Zootopia 2. Regi: Byron Howard, Rich Moore. Röster i originalversionen: Ginnifer Goodwin, Jason Bateman, Idris Elba. Svenska röster: Hilda Henze, Jakob Stadell, Felix Engström. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.48.

Uppföljare till succéfilmer är oftast bleka kopior på ORIGINALET, men Zootropolis 2 är ett lyckligt undantag. En smart och rolig fortsättning som gör skäl för beteckningen familjefilm eftersom alla generationer har något att skratta åt, ofta samtidigt men ibland åt olika saker. Barnen åt slapstickhumorn. Vi äldre åt myriaden av fyndiga referenser, som The Shining-labyrinten under slutuppgörelsen eller den trögtänkte borgmästarhingsten som måste stampa med ena hoven för att kunna räkna till två (ett cirkusnummer från farfars tid).

Walt Disney brukade anordna gagstävlingar med lönebonus under filmproduktionerna, och jag undrar om man inte återupptagit den traditionen här. För i såväl den fartfyllda handlingen som i bakgrunden har man tidvis trängt in så många visuella finurligheter att man omöjligt hinner notera alla under första visningen. Dialogen är ett smatterband av språkliga skämt som dock kommer till sin fulla rätt enbart i den engelska originalversionen.

Shakiras insats som Gazelle i det grötrimmade och fantasilöst koreograferade musiknumret ”Zoo” är en av få skönhetsfläckar som filmen hade vunnit på att kapa.

Storyn går vidare med den klassisk omaka-kompisar-historien, nu med den reformerade skurkräven Nick Wilde som nyutexaminerad poliskollega till naiva rookieharen Judy Hopps. Tillsammans får de upp spåret på ännu en konspirationshistoria med paralleller till dagens populismrasism, denna gång om hur onda krafter stämplat reptildjuren som samhällets fiender – opålitliga (några talar ju bokstavligen med kluvna tungor) och livsfarliga.

Snutfilmens alla stapelvaror finns förstås med: Team Hopps & Wilde är underdogs som jobbar i motvind från sina kollegor och särskilt den koleriske polischefen Bogo – bokstavligen en (vatten)buffel. Under brottsutredningen upptäcker våra hjältar att man jagar fel skurkar, vilket snart gör att också de själva jagas som kriminella. Filmen igenom hotar duon att spricka av sina inbördes olikheter. Och så vidare.

Klichéfesten kan låta som ett hot för den som tröttnade på ältandet redan under Starsky & Hutchs 1970-tal, men mot alla odds lyckas Zootropolis 2 damma av dem med nya grepp. Till och med hjältarnas försoning under en psykoterapeutisk gråtfest blir stor komedi.