Wicked for Good – Michael Tapper

BIO. MUSIKAL. USA, 2024. Regi: Jon M. Chu. Med: Cynthia Erivo, Ariana Grande, Michelle Yeoh, Jeff Goldblum, Jonathan Bailey. Åldersgräns: 7 år. Längd: 2.19.

Snygg förpackning av starkt gäspframkallande pekoral. Scenografen Nathan Crowley, kostymören Paul Tazewell, maskörteamet och datoranimatörerna ska ha en eloge för den technicolorsprakande pralinasken till fantasyvärldsbygge. Och John M. Chu lägger till ett stilfullt kamerarbete med svepande, cirklande åkningar. Dessvärre kan deras idoga arbete inte dölja ett uselt manus.

WICKED 1 och 2 dignar under entoniga personteckningar och en långsamt framhasande berättelse med logiskt och psykologiskt obegripliga lappkast. Bristerna dränks i rader av slätstrukna sångnummer – del två har inte en enda hitlåt värd namnet – som kraschlandar i floder av tårar.

I biofåtöljen sitter jag förstummad och mollstämd. Är det verkligen samma musikal som dragit storpublik sedan Broadwaydebuten 2003? Att flytta en föreställning från scen till bioduk är en svår konst, men det kan bli lyckat i händerna på en skicklig regissör. Det visade både Robert Wise och Steven Spielberg med sina filmversioner av WEST SIDE STORY.

En del av förklaringen till Wicked-haveriet kan vara att man byggt ut flera sångnummer och skrivit till ytterligare några för att dryga ut – eller snarare sega ut – de två filmernas sammanlagda speltid till fem timmar. En annan att man, sannolikt efter intryck från Disneysuccén FROST, skruvat upp känslorna i de två häxornas vänskap till elva. Det märktes redan i förhandsintervjuerna 2024 med Cynthia Erivo och Ariana Grande där de båda fick knappt fram ett ord för alla hulkningar och ömsesidiga kärleksbetygelser i ordbokens alla superlativer.

Nu blev den första filmen likväl en biosuccé. Om det räcker för att upprepa framgången med Wicked for Good återstår att se. Oavsett vilket kommer musikalfilmerna att under många år framöver stå ivägen för en mer texttrogen filmbearbetning av Gregory Maguires politiska satir för vuxna, ymnigt strösslad med häxsex, grymma maktintriger och våld. En sådan var faktiskt på tal som tv-serie för några år sedan, men det projektet lades ned till följd av Hollywoodproduktionen.

Följaktligen rekommenderar jag alla intresserade att i stället gå till originalet, den långt mer fantasifulla romanen (finns tyvärr inte i svensk översättning). Föredrar man det tecknade formatet har Maguires bästsäljare även gjorts som en följetong av serieromaner. Del ett utkom i år.