Weapons – Michael Tapper

BIO. SKRÄCK. USA, 2025. Regi, manus: Zach Cregger. Med: Julia Garner, Josh Brolin, Alden Ehrenreich, Amy Madigan. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.08.

Komikern och skådespelaren Zach Cregger slog igenom 2022 som regissör och manusförfattare till kritikerhyllade skräckfilmen Barbarian (finns som köp/hyrfilm). Tydligt influerad av Fede Alvarez DON’T BREATHE utspelas hans spökhusberättelse i en öde förort till Detroit. Klaustrofobi och ett krypande obehag kulminerar i en skräckelfinal som på ett förtjänstfullt sätt tränger ut de gamla vanliga chockeffekterna.

Recensionerna var förbryllade över titeln. Vem var egentligen filmens barbar? En förklaring är att se filmen som en modern uppdatering av monster och skräckväsen från gårdagens bloddrypande folktro till dagens moderna myter. Det temat fortsätter Cregger på i sin nya film, Weapons.

I fem kapitel följer vi hur olika personer drabbas av att 17 elever i samma mellanstadieklass försvinner spårlöst och oförklarligt ut i natten klockan 02.17. På skolmötet stormar föräldrarna med Archer (Josh Brolin) i spetsen mot lärarinnan Justine (Julia Garner). Konspirationsteorierna viner i luften innan mesige rektorn Andrew (Benedict Wong) lyckas få Justine att komma i väg hem med några tröstande flaskor från den kvällsöppna spritbutiken.

Berättarstrukturen är hämtad från Paul Thomas Andersons klassiker Magnolia (1999), och Cregger försöker även fånga samma frågor om skuld och försoning. Det misslyckas filmen med eftersom vi knappt lär känna huvudpersonerna. Den enda vi får en någotsånär bild av är Justine men då endast i spridda kommentarer om hennes alkoholproblem och hur hon förlorade jobbet på sin tidigare skola.

Alla andra förblir vaga skisser, vilket främst drabbar porträttet av Archer och hans besatthet av att hitta sin son Matthew, klassens mobbare. Av några korta bilder från hemmet anar vi ett äktenskap på upphällningen, en sönderfallande familj. Varför sover Archer i sonens säng, missköter jobbet och plågar den lokala polisstationen med frågor ingen kan svara på? Det förblir gåtor som förtar mycket av den kraft och inlevelse Josh Brolin lägger i rollen?

En annan missad chans är parallellen mellan lynchmobbstämningen föräldrarna till de försvunna barnen piskar upp hos varandra och dagens mytbildning kring pedofilklubbar för satanistiska kannibaler. Någon klottrar ”witch” på Justines bil, men någon häxjakt blir det aldrig. Kort sagt schabblar Cregger bort såväl dramatiska möjligheter som psykologisk fördjupning och traumat som drabbar den namnlösa småstaden skruvas ner från stormstyrka till svag bris.

Bättre lyckas filmen med att bygga upp en gastkramade skräckstämning, där Larkin Seiples stämningsfulla foto tar stöd av dova, apokalyptiska tongångar på ljudspåret. Handlingen glider in i ett gränsland mellan dröm och vakenhet som tar Justine och Archer i sina klor och handlingen över till sagans land. Dörren öppnas till medeltidens grymma berättelser och in träder filmens verkliga häxa – en korsning av den barnätande skräckkärringen i Hans och Greta och Råttfångaren i Hameln – lustondskefullt spelad av 75-åriga Hollywoodveteranen Amy Madigan.

Slutet blir en nödlösning, som i så många skräckfilmer. Ändå ser jag en oslipad diamant i Cregger. Han har både handlaget och originella idéer i överflöd för att utvecklas till en genreförnyare, men då måste han våga fullfölja sina många goda uppslag och borra sig ner i själsdjupet på sina huvudpersoner. Först då kan han åstadkomma något verkligt minnesvärt.