STRÖMMAD LÅNGFILM. PUSSELDECKARKOMEDI. USA/Kanada/Storbritannien, 2025. Regi, manus: Rian Johnson. Med: Daniel Craig, Josh Brolin, Glenn Close, Josh O’Connor, Andrew Scott, Mila Kunis, Jeremy Renner. Längd: 2.24. Netflix.
I sin klassiska essä Mordets enkla konst (The Simple Art of Murder, 1944) raljerar den hårdkokte deckarförfattaren Raymond Chandler över den brittiska pusseldeckaren. Under nippriga titlar av typen Döden bär gula strumpeband (Death Wears Yellow Garters), skrockar Chandler, spekulerar dessa löskokta mästerhjärnor gång efter annan i ”samma absolut ogenomskådliga knep som gör det möjligt för någon att stöta en dolk av massiv platina i Mrs Pottington Postlewaite III, just som hon missar att ta högsta tonen i ’Klockarian’ ur ’Lakmé’ i närvaro av femton omaka gäster”.
Han hade lika gärna kunnat beskriva filmerna i Rian Johnsons Knives Out-franchise, som Netflix hittills plöjt ner +400 miljoner dollar i. Mordmysterierna är långsökta, tillkrånglade och fullständigt idiotiska om man för en sekund stannar upp för att tänka efter. Eller som polischefen Geraldine (Mila Kunis) uttrycker det i senaste filmen: ”This is some Scooby-Doo shit”.
Skillnaden är att filmserien både är pusseldeckare och meta-pusseldeckare som kommenterar sina egna knasigheter och odlar dem som en del av intrigen. De är deckargenrens svar skräckfilmernas SCREAM, egentligen outhärdliga i sina självmedvetna blinkningar till publiken om inte manusen var så påfallande intelligenta och skamlöst roliga. För att inte tala om giftiga. I de första två filmerna med pilarna riktade mot den rika och superrika överklassen, nu mot den moraliska rötan i katolska kyrkan.
Wake Up Dead Man handlar om Fader Jud Duplenticy (Josh O’Connor) som ”young, dumb and full of Christ” skickas till en landsortskyrka i New York för att assistera helvetesprästen Jefferson Wicks (Josh Brolin på högsta Trump-växel). Wicks är ett mobbande kräk som under sina gudstjänster haft som vana att bland besökarna välja ut ett offer för sina gemena straffpredikningar, vilket fått församlingen att krympa till en kärna av omaka men lojala besökare.
Bland hans osannolika skara anhängare finns den försupne läkaren Nat Sharp (Jeremy Renner), skrivkrampande science fiction-författaren Lee Ross (Andrew Scott) och YouTube-influencern Cy Draven (Daryl McCormack). Samt kyrkans tokreligiösa kantor och allt-i-allo, Martha Delacroix (Glenn Close).
Under en högmässa laddar Wicks om med en sup i en sidokammare bara för att falla död ner med en kniv i ryggen. Strax stormar filmernas southern drawl-snackande superdeckare Benoit Blanc (Daniel Craig) in i tweedkostym från ingenstans för att lösa fallet med sherlockska deduktioner.
Pliktskyldigt följer Blanc den kriminaltekniska polisutredningen, men i sin gränslösa visdom vet han att nyckeln till fallets lösning finns i John Dickson Carrs roman Den ihålige mannen (The Hollow Man, 1935), en klassiker på tema ”det låsta rummet”. Men kammarens dörr var ju öppen under mordet, tänker ni. Jodå, men det finns ett annat ”låst rum”, familjen Wicks mausoleum med sin Lasaros-säkrade dörr som – hu! – går att öppna endast från insidan.
Regissören Rian Johnson är mördande konventionell, men som manusförfattare är han rasande skicklig. Det gör hans filmproduktioner till en talangmagnet. Craig, Close, O’Connor och inte minst Brolin får alla färgstarka rollfigurer med minnesvärda repliker att bita it. Synd bara att han glömmer bort halva ensemblen, där Scott, Renner, Cailee Spaeny och Jeffrey Wright knappt blir mer än rekvisita.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-12-12.
