One Battle After Another – Michael Tapper

BIO. POLITISK ACTIONTHRILLER/SATIR. USA, 2025. Regi, manus: Paul Thomas Anderson efter Thomas Pynchons roman Vineland (1990). Med: Leonardo DiCaprio, Chase Infinity, Sean Penn, Teyana Taylor, Benicio del Toro. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.42.

För drygt sextio år sedan skrev historikern Richard Hofstadter två profetiska böcker: Anti-Intellectualism in American Life (1963) och The Paranoid Style in American Politics (1965). De kom från en tid då högerpopulistiska politiker och debattörer opinionsbildade genom att sprida konspirationsteorier med rasistiska förtecken om en degenererad kultur och hemliga nätverk i den urbana, intellektuella eliten. Låter det bekant?

Donald Trump ser ut att ha tagit Hofstadters texter som instruktionsmanualer för sin politiska karriär. Paul Thomas Andersons (LICORICE PIZZA) nya film One Battle After Another hade han på samma sätt uppfattat som en bekräftelse på sitt hjärnspöke om Antifa – inte paramilitära, fascistiska miliser som Proud Boys – som en terroriströrelse. Det trots att högerradikala rörelser har stått för en förkrossande majoritet av terrordåd och politiska mord i USA de senaste femtio åren.

Filmens romanförlaga Vineland publicerade Thomas Pynchon 1990 när vänsterrevolutionära rörelser som The Weather Underground och Black Panther Party var upplösta. Handlingen utspelas det orwellska året 1984 i president Reagans nykonservativa USA, då många aktivister ännu var på flykt. Filmversionen har flyttat fram handlingen till en totalitär nära framtid, men obehagligt mycket känns välbekant.

I prologen stormar gerillarörelsen French 75 en gränsstation mellan Mexiko och USA. Bombexperten Bob (Leonardo DiCaprio) avleder uppmärksamheten så att styrkan under hetlevrade Perfidia (Teyana Taylor) kan övermanna gränsvakterna och slussa fängslade flyktingar över gränsen. Efteråt blir de ett par och får dottern Willa, men filmen antyder att den verklige fadern är gränsstationens högerextreme befälhavare, överste Lockjaw (Sean Penn).

Perfidia återgår till kampen och lämnar dottern hos Bob i en ensligt belägen stuga utanför fiktiva byhålan Baktan Cross. Klipp till ”sexton år senare”. Bob har genom sitt blandmissbruk blivit en soffpotatis med hjärnsmälta som tvingat Willa (Chase Infinity) att sköta marktjänsten bredvid sina studier. Samtidigt erbjuds Lockjaw en plats i The Christmas Adventurers Club, en vitmaktklubb för samhällets dignitärer, på villkoret att han sopar bort alla spår av sitt ”rasförräderi” med Perfidia – Willa.

Liksom i Andersons tidigare Pynchon-filmatisering, INHERENT VICE, kastas vi in i en paranoid värld färgad av två parodiska motbilder. DiCaprio spelar Bob som ett förvuxet barn – ansvarslös, impulsiv, borttappad i tillvaron. Lockjaw blir hans lika parodiska motbild med sina löjliga machomanér och masochistiska tvångsföreställningar om kvinnor som spermavampyrer på hans mannakraft. Båda är lika maniskt uppskruvade på full volym för att eka in i nästa års Oscarsnomineringar.

Anderson har även uppdaterat Pynchons bråte av politiska och kulturella referenser. En del handlar om film, bland andra kuppthrillern Set It Off (1996) och poprullen JOSIE AND THE PUSSYCATS. Andra är mer svårfångade för den breda publiken: ”Bell curve Nazis” syftar på den pseudovetenskapliga boken The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life (1994), som finansierades av rasistiska Pioneer Fund för att bevisa sambandet mellan ras och intelligens. Och frasen ”the revolution will not be televised” är hämtad från titeln på jazzpoeten Gil Scott-Herons satiriska dikt och hitlåt med samma namn från 1971.

Men också den oinvigde kan njuta av en underbart välspelad, rolig och originell actionthriller, full av knäppa inslag som besöket på det marijuanaodlande nunneklostret Sisters of the Brave Beaver och ett gisslandrama med faderskapstest. Hoppet sätter Anderson till generation Willa. Jag hade bara önskat att hon och hennes politiska tankar hade fått tydligare konturer. En fingervisning kan vara att hon i slutscenen åker till Oakland, Black Panther Partys födelseort och hemstad för Andersons politiskt mer polemiske regissörskollega Boots Riley (SORRY TO BOTHER YOU).