Eagles of the Republic

BIO. POLITISK THRILLER. Sverige/Frankrike/Danmark/Finland, 2025. Regi, manus: Tarik Saleh. Med: Fares Fares, Amr Waked, Zineb Triki, Lyna Khoudri. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.07.

Tarik Salehs egyptiska konspirationstrilogi inleddes 2017 med polisfilmen THE NILE HILTON INCIDENT och gick vidare 2022 i den religiöst inramade spionfilmen BOY FROM HEAVEN. Nu avslutar han med Eagles of the Republic, en thriller om den egyptiska filmindustrins villkor under censur och politisk toppstyrning som utsetts till Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2026.

Trilogin handlar om korruption och maktstrider inom den klick välbeställda kleptokrater som styr Egypten med polis på gatorna, moralpolis som censurerar medierna och en säkerhetspolis som kontrollerar undersåtarna ända in i sängkammaren. Samtidigt lever de själva ett liv höjt ovan allt vad deras moral och lagar föreskriver.

I Eagles of the Republic spelar Fares Fares den egyptiske filmcharmören George Fahmy, kallad ”den vita dukens farao” – älskad av kvinnor, avundad av män. Privat har han akut medelålderskris, svårt med potensen i relationen med sin trettio år yngre älskarinna Donya (Lyna Khoudri) och ett havererat förhållande till sin separerade hustru (Donia Massoud) och sonen Ramy (Suhaib Nashwan).

Självbilden av omutlig integritet är hans enda kvarvarande källa till stolthet. Tills han en dag blir beordrad att göra ett idolporträtt av president Abd al-Fattah al-Sisi trots de komiskt slående olikheterna. Beställningsfilmen har fått titeln ”Folkets vilja” – inte så lite knasigt i ett system riggat till den sittande maktens fördel. Men verkligheten är förstås irrelevant för en despot, om än med demokratisk fasad.

Formellt skrivs och regisseras filmen av en gammal bekant till Fahmy. Bakom kulisserna styr emellertid regimens utsände agent Dr Mansour (Amr Waked). Inte en bild, inte ett ord, en gest eller ett tonfall släpps igenom utan dennes lågmält hotfulla rättelser.

Handlingen är som upplagd för en bitande satir över den självbelåtet uppblåsta hötorgskonst som är alla diktaturers kännemärke. Förvånande nog gör Saleh ingenting av den möjligheten, utan anslår en ton av djup tragedi. Filmens enda komiska inslag är ett tamt Viagra-skämt på Fahmys bekostnad, vilket framstår som tondövt i sammanhanget.

Fahmy blir brickan i en maktstrid kring en grupp inom eliten som kallar sig Republikens örnar. Hans familj, grannar, älskarinnor används som vapen för att kontrollera honom. Varje försök till sprattlande i maktens klor gör att greppet hårdnar för att krama ur det sista av Fahmys ryggrad. Nedbrytningsprocessen speglas i Fares uttrycksfulla ögon och kroppsspråk.

Eagles of the Republic är helt och hållet Fares film, jag önskar att den också hade varit Tarik Salehs. Kritiken kvarstår från Boys from Heaven och uppdragsjobbet på THE CONTRACTOR. Berättandet med klippning och kamera – här i samarbete med tvåfaldigt Oscarsbelönade kompositören Alexandre Desplats (THE SHAPE OF WATER) musik – är professionellt och snyggt men konstnärligt anonymt.

Saleh har annars allt på plats för en konstnärlig fullträff: en intressant story, en för den breda biopubliken ovanlig och spännande miljö, utmärkta skådespelare i alla roller och ett gediget filmteam. Det han saknar är förmågan att sätta en personlig prägel på berättandet, fånga de där ögonblicken som etsar sig fast på näthinnan och framför allt dra åt thrillerskruven så att vi i publiken sitter gastkramade. I stället stannar skruven halvvägs.

© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-11-14.

THE NILE HILTON INCIDENT

BOY FROM HEAVEN