Anaconda – Michael Tapper

BIO. META-SKRÄCKKOMEDI. USA, 2025. Regi: Tom Gormican. Med: Jack Black, Paul Rudd. Thandiwe Newton, Steve Zahn, O’Shea ”Ice Cube” Jackson. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.39.

Mördad av kritikerna, odödliggjord av publiken. 1997 års Anaconda var skräpfilmen som blev en b-klassiker. Inte i Pink Flamingos-klass men oemotståndlig i sina slingrande, slemmiga smekningar av reptilhjärnan. Oförglömlig för sitt människoslukarklimax fångad av en kamera placerad inuti den överdimensionerade dödsmördarormen.

Filmen ynglade av sig i en franchise med fyra trista dammsamlare i videobutiken. När det så blev dags att gjuta nytt blod i varumärket, planerade man först för en ormbrottaraction med ex-wrestlingstjärnan Dwayne Johnson. Gäsp, förutsägbart.

I stället kläckte någon den bisarra tanken på Anaconda som en glad julfilm för hela familjen. Det kunde ha blivit en knaskul naturens hämnd-fars men utmynnade i stället i en menlös korsning av JUMANJI och BE KIND REWIND, där ett barndomsgäng återförenas i medelålderns kranka blekhet för att göra en hyllningsfilm på låg budget till ur-Anaconda.

Bröllopsfilmaren Doug (Jack Black) tar kommandot som regissör och manusförfattare. Bakom kameran sätter han lojale Kenny (Steve Zahn). Filmens romantiska hjälteduo spelas av frånskilda Claire (Thandiwe Newton) och misslyckade hollywoodskådisen Griff (Paul Rudd). Väl i Amazonas hamnar de i skottlinjen mellan den brasilianska polisen och skurkaktiga guldgrävare, förlorar den inhyrda ormen och tvingas leta efter en ny – bara för att tvingas fly från en tio gånger större monsterorm.

Handlingen följer ett gammalt trådslitet genremönster från otaliga direkt-till-video-actionrullar. Redan där syns fantasitorkan eftersom även parodierna på klichéerna blivit lika söndertjatade. Men också komedi- och farsinslagen är tama, dialogen torftig på underhållande käftdueller och inte ens någon tillnärmelsevis rolig oneliner har letat sig in i handlingen.

Mest saknar jag någon som kan fylla Jon Voights underbart absurda skurkroll i originalet, parodierad på mexikanska banditer i gamla västernfilmer. Mer orm med sin kluvna tunga än huvudormen. Utan honom lunkar filmen fram, planlös och grå med förutsägbara ormanfall till chockmusik som enda variation.

Anaconda 2025 är en film som ropar i mörkret efter en nytolkning av grundintrigen. Mest radikal hade den blivit om ormen käkat upp hela rollensemblen och sedan slingrat lycklig mot solnedgången. Den filmen hade varit värd en biobiljett.