BIO. SKRÄCK. Australien/USA/Kanada, 2025. Regi: Sean Byrne. Med: Hassie Harrison, Josh Heuston, Jai Courtney, Rob Carlton. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.38.
Det är inget snack om vartåt det barkar redan i prologen. Öltunneformade hajsafariguiden Tucker (Jai Courtney) har fått blåögda backpackerturisterna Heather (Ella Newton) och Greg (Liam Greinke) på kroken och skämtar om dem som sitt bete med en strandlodis till granne.
Innan den blodiga utflykten på havet frågar han sina kunder med ett brett vithajsleende: ”Ingen vet att ni är här?” Inte ens då trillar polletten ner, och de beseglar sina öden genom att snällt skaka på huvudet. Som så ofta i skräckfilm går de första offerlammen till slakt eftersom de aldrig tycks ha sett en skräckfilm.
Australiske genrespecialisten Sean Byrne har gjort sig känd för The Loved Ones (2009) och The Devil’s Candy (2015). Tortyrporr och människooffer är hans forte, och Dangerous Animals, inspelad vid Guldkusten i Queensland, är en mer påkostad och vykortsvacker förpackning av attraktionerna för den bredare publiken – The White Lotus (2021– ) för blodtörstiga.
Filmdebuterande manusförfattaren Nick Lepard vet vad regissören vill ha men lägger till ett klassiskt dejtmoviegrepp: En kärlekshistoria mellan de två snygga men kantstötta outsider-ungdomarna som ska gå i närkamp med monstret. Han är nördige men sexige mäklaren Moses (Josh Heuston), hon surfande amerikanska maskrosbarnet Zephyr (Hassie Harrison) – filmens final girl.
Vän av ordning undrar om mordmotiv, länge oväsentligt eftersom seriemördare på film oftast bara är irrationellt onda, ju mer irrationella desto ondare. Freud viskar då i örat att de där hajarna i vars gap Tucker sänker ner unga, snygga tjejer, agerar inte de som hans penis dentata? Se där, en tidsenlig incel-metafor! Och nog liknar Tuckers perversa dans efter en lyckad dag på mordjobbet den hans kollega gör i När lammen tystnar (The Silence of the Lambs, 1991).
Tucker är också old school. Han filmar sina nattliga rituella avrättningar, men inte digitalt för att lägga upp på något 764-forum på darknet. Nej, han spelar in på vhs för att få den där gammaldags känslan av förbjudet videovåld när han kollar på reprisen till sina frukostflingor. Sedan sorterar han in bandet i det växande videoteket med ytterligare ett memento, en fiskefluga gjord på en hårlock från offret.
Dangerous Animals kommer som en fläkt från 1970-talets grindhouse. Storyn och rollgestalterna är enkla skisser, men chockeffekterna sitter som en smäck och alla skådespelarna gör sina typer med perfekt tonträff.
Det som stör skräckfesten är den nygamla demoniseringen av hajar. Flera av de cirka 550 arterna är utrotningshotade på grund av industriellt rovfiske. Komplettera därför med en tankeväckande motbild i kommande dokumentären Shark Whisperer – svensk titel: Kvinnan som simmar med hajar (premiär den 30 juni på Netflix). I den simmar eko-aktivisten Ocean Ramsey – jo, hon heter så – orädd med några av de största predatorerna, inklusive världsberömda jättevithajen Deep Blue.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-06-11.