BIO. POLITISK THRILLER. USA, 2025. Regi: Kathryn Bigelow. Med: Rebecca Ferguson, Jared Harris, Idris Elba, Tracy Letts. Längd: 1.52. Netflix-premiär: 24.10.
Kärnvapenhotet var på allas läppar för drygt 60 år sedan. Den tretton dagar långa Kubakrisen 1962 blev för många en ångestfylld väntan på tredje världskriget. Varken apokalypsskildringen På stranden (On the Beach, 1959; efter Nevil Shutes roman), den politiska thrillern Bombsäkert (Fail Safe, 1964; efter Eugene Burdick och Harvey Wheelers roman) eller ens Stanley Kubricks absurdistiska komedi Dr Strangelove (1964: efter Peter Georges roman Red Alert) upplevdes som särskilt tillspetsade, snarare som titthål in i en väntande morgondag.
”Historien upprepar sig inte men rimmar ofta,” menade Mark Twain. Nu är kalla kriget tillbaka, hetare än någonsin. Kärnvapenstaterna är fler. Krig rasar. Konflikter pyr. Då kommer Kathryn Bigelows A House of Dynamite som förspel till en ny våg av ödesmättade kärnvapenthrillrar.
Filmen är en prolog till krig, eller snarare flera som alla knyts samman i ett öppet slut inför the final countdown. Den börjar i arla morgonstund en vanlig dag i Washington DC och på en amerikansk militärbas i Alaska. Olivia Walker (Rebecca Ferguson) pussar man och barn innan hon går till till jobbet på Vita Husets krishanteringsavdelning, Situation Room. På basen är major Gonzales (Anthony Ramos) morgonsur och skäller ut sina underordnade.
En avfyrad kärnvapenmissil dyker upp i satellitövervakningen över Stilla Havet. Avsändare okänd då det första varningssystemet inte har fungerat. Till en början bedömer man att den bara är ännu en testskjutning från Nordkorea. Men så upptäcker någon att missilens bana inte slutar i havet utan går mot USA, beräknad nedslagsplats i Chicago. Man har nitton minuter på sig att reagera, ett klassiskt thrillergrepp med stresspåslag (minns tv-serien 24, 2001–10).
Actionvirtuosen Kathryn Bigelow (The Hurt Locker, 2008) och manusförfattaren Noah Oppenheim (Jackie, 2016) spelar klyschigt men skickligt på våra känslosträngar under paniken som följer. Toppchefer evakueras till säkra bunkrar, våra hjältar stannar på sina poster för att hantera situationen. Alla kontaktar nära och kära i hopp om att rädda dem eller för att ta ett sista farväl. Walker kramar plastdinosaurien hon fått av sin son. Försvarsminister Baker (Jared Harris) ringer för att försöka lappa ihop relationen med sin dotter – som händelsevis bor just i Chicago.
Det är spännande under den första nedräkningen. Men när vi ska uppleva samma nitton minuter igen efter samma melodramamönster med högdjuren på militära kommandocentralen STRATCOM och ytterligare en gång i sällskap med USA:s president (Idris Elba), då har Bigelow redan spillt sitt bästa krut.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-10-10.