Renfield

BIO. SPLATTERACTION. USA 2023. Regi: Chris McKay. Med: Nicholas Hoult, Nicolas Cage, Nora ”Awkwafina” Lum, Shoreh Agdashloo. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.33.

Ingen spelar Nicolas Cage bättre än Nicolas Cage, lyder ett gammalt Hollywoodordspråk. När Cage gör rollen som greve Dracula, är det därför Cage som spelar Dracula som spelar Cage. Dräkten – mantel, cylinderhatt, rader av huggtänder och ett spygrönt sminklager – har han snott från Lon Chaney i den försvunna kultfilmen London After Midnight (1927). Bombasmerna i rollen som vampyrernas furste är emellertid helt hans egna.

Huvudperson i årets film är annars bifiguren i romanen och filmerna om Dracula, Robert Montague Renfield (Nicholas Hoult), den olycksalige fastighetsmäklaren som blir den transsylvaniska aristokratens första offer. Efter ett bett förvandlas han till en insektsknaprande galning och slav under sin blodsugande psykopatboss. Ingen som sett 1931 års Dracula kan glömma Dwight Fryes perversa blick och maniska idiotfnitter i rollen. Inte heller regissören till årets splatterversion, Chris McKay (The Lego Batman Movie, 2017).

Han kickstartar därför Renfield med filmens bästa inslag, en prolog hämtad direkt ur det svartvita originalet men med Cages och Hoults ansikten sömlöst inklistrade över Bela Lugosis respektive Dwight Fryes nunor. Sedan klipper filmen till vår tids New Orleans, där en utbränd Renfield går på gruppterapi för folk i destruktiva relationer innan han möter kärleken i den koleriska trafiksnuten Rebecca (Awkwafina). Inte dumt tänkt, då både självhjälpsprofeter och omaka-par-relationer är som gjorda för nattsvart humor.

Bara några minuter in i nutidshandlingen står det dock klart att manuset är dött, inte levande dött utan stendött. Renfields flackande med blicken ser inte längre ut  som en rolltolkning utan som Hoults desperata sökande efter en poäng med filmen. Den ansträngningen ger Awkwafina upp redan efter sin första scen, och deras kärlekshistoria blir till en uppvisning i ömsesidig likgiltighet.

Filmens enda nyhetsvärde är att Renfield får superkrafter genom sin insektsdiet och kan matcha Dracula i en rad blodbadsscener där alla tänkbara kroppsdelar slits av eller krossas till puré som övermogna frukter. För att kombinera splatter med action slänger man dessutom in en lustmördande maffiafamilj med tentaklerna långt in i polishuset.

Men vad hjälper väl kul infall när man inte har fantasi nog att använda dem till annat än rutinmässig löpandebandsslakt?

© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-04-12.