BIO. ACTION/DRAMA/MUSIKAL. Belgien/Luxemburg/Frankrike, 2022. Regi: Adil El Arbi, Bilall Fallah. Med: Aboubakr Bensaihi, Lubna Azabal, Tara Abboud, Amir El Arbi. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.15.
Marockansk-belgiska regissörsduon Adil El Arbi och Bilall Fallah slog igenom internationellt 2015 med Black, en modern Romeo & Julia-tolkning i Bryssel-förorternas gangstermiljö. De värvades omgående till den amerikanska film- och tv-branschen, där de gjorde succé bland annat med filmen Bad Boys for Life (2020). Sedan tog framgången plötsligt slut när Warner Bros valde att dra tillbaka deras Batgirl, den hittills dyraste Hollywoodproduktionen som inte fått premiär.
Tillbaka på hemmaplan i Belgien återknyter de i Rebel till sina rötter genom att mixa samhällskritik med skitigt, närgånget actionvåld i råa, dokumentärliknande bilder. Berättelsen skildras ur tre personers perspektiv: tjugoårige rapparen Kamal Wasaki (känsligt spelad av rapparen Aboubakr Bensaihi), hans ensamstående, hårt prövade mamma, städerskan Leila (Lubna Azaba, lågmäld och kraftfull) och trettonårige lillebror Nassim (Amir El Arbi).
Handlingen börjar 2012 med ett knarktillslag i invandrartäta Bryssel-förorten Molenbeek, känd rekryteringsplats för Islamiska Staten (IS). Kamal arresteras och blir vid hemkomsten utslängd av Leila. Plågad av bilderna från krigets Syrien reser han till Raqqa i ett valhänt försök att hjälpa till men tvångsrekryteras till IS av en trupp på plundringståg.
Genom erfarenheten från sina rapvideor blir han terrorsektens mest uppburna propagandafilmare. Som tack får han lyxlägenhet och en slavhustru i läkarutbildade Noor (Tara Abboud). Snart kommer emellertid hans samvete i konflikt med sektens sadistiska ideal om att med glädje mörda och våldta i Allahs namn. Det får han betala dyrt för.
Hemma i Molenbeek hyllas Kamal av unga gangstrar, vilket lockar Nassim att följa sin bror i spåren. Leila försöker förgäves få polis och sociala myndigheter att stoppa trafiken med barnsoldater. I stället får hon själv på egen bekostnad och med livet som insats åka ner för att leta efter sina söner.
Rebel har verklig förebild, vilket märks på de krassa miljöskildringarna och de konfliktfyllda personskildringarna. El Arbi & Fallah berättar dock varken rätlinjigt eller strikt socialrealistiskt.
Handlingen bryts upp av återblickar som fördjupar rollporträttet av Kamal som en fattig men snäll kille trots hans kriminalitet. Han och underförstått andra ungdomar som honom drömmer om krigets Syrien som en plats att fly till från hopplöshet och rasism. Därigenom undviker regissörerna stereotypbilden av unga araber med våldet i blodet.
Men jag skulle också vilja lära känna de som medvetet anslöt till IS för begå krigsbrott, inte sällan högutbildade medelklassmän med goda inkomster. Vad fick deras hatklockor att ticka så starkt att de lämnade en ombonad tillvaro för ett liv med våld och övergrepp? De figurerar enbart i bakgrunden här.
Mest tvekar jag emellertid inför musikalnumren som poetiska uttryck för rollfigurernas känslor och tankar i skuggan av islamismens destruktiva ideologi. Tyvärr är de mer stil än substans. I stället för att fördjupa distraherar de från den starka berättelsen.
Skönhetsfläckarna till trots är river filmen i åskådarens själ som få andra på senare tid. Engagemanget både framför och bakom kameran är nästan fysiskt påtagligt även för oss på andra sidan bioduken. Rebel är mer än en film, den är ett förtvivlat humanistiskt skrik.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-04-21.