Storbritannien/USA 2021. Regi: John Madden. Med: Colin Firth, Matthew Macfadyen, Kelly Macdonald, Jason Isaacs, Penelope Wilton. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.08.
Hemlöse Glyndwr Michael dog två gånger 1943. Första gången var den 28 januari på sjukhus. Sedan dog han igen den 30 april i en spionoperation, kodnamn Mincemeat (”Slarvsylta”), då hans lik kastades från brittiska ubåten Seraph i vattnet utanför staden Huelva i det nominellt neutrala fascist-Spanien. Nu var han omdöpt till major William Martin. Identiteten och bakgrunden fick han till låns av en engelsman i USA.
I fickorna på ”Martin” hade han falska dokument avsedda att hamna hos den nazityska underrättelsetjänsten. De skulle lura i axelmakternas försvarsledningar att de allierade förberedde en invasion av Grekland. Planen lyckades, och stora delar av de nazityska styrkorna flyttades för att möta det fejkade hotet. Det verkliga målet var emellertid Sicilien, som de allierade under kodnamn Husky invaderade till klent motstånd från italienska trupper under natten till den 10 juli.
Operation Mincemeat hade kunnat stanna vid ett stelt kammardrama med allvarsamt muttrande skrivbordshjältar till triumfatorisk musik. Ben Macintyres moraliskt intrikata romanförlaga och Michelle Ashfords (MASTERS OF SEX) skickliga manusadaption utvecklar emellertid intrigen till en mångbottnad historia om smutsiga intriger, förvecklingar och självbedrägerier.
Planen hotas oavbrutet av att kartan inte stämmer verkligheten. Som när polis och myndigheter i Spanien visar sig vara betydligt mindre anfrätta av nazitysk korruption än britterna förmodat. Då tvingas man, komiskt nog, rycka in för att med list och tur hjälpa fienden på traven med att komma över de falska dokumenten.
Inifrån kommer hotet från amiral Godfreys (Jason Isaac) försök att undergräva den operative ledaren, underrättelseofficeren Ewen Montagu (Colin Firth). Hans verktyg blir operationens andreman, Charles Cholmondeley (Matthew Macfayden), förloraren i triangeldramat med Montagu om sekreteraren Jean Leslies (Kelly Macdonald) kärlek.
Oväntad hjälp kommer i stället från Adolf Hitlers favorit inom den militära underrättelsetjänsten Abwehr, Alexis von Roenne, som i hemlighet arbetade för att störta diktatorn. Idag vet vi att det var tack vare honom som den tyska generalstaben föll för de allierades avledningsmanövrar under kriget innan han avrättades 1944. Frågan är dock om britterna, som antyds här, kände till von Roennes dubbelspel redan 1943.
I filmens bakgrund skymtar kända figurer, bland andra Montagus kommunistiske bror Ivor, som arbetat för både Sergej Eisenstein och Alfred Hitchcock, och Bond-författaren Ian Fleming. Macintyres roman har Fleming, då med skrivbordstjänst i underrättelsetjänsten, som berättare. Här stannar han vid en krumelur i marginalen.
Det som höjer Operation Mincemeat ovan mängden spiondramer är dock hur filmen låter huvudpersonernas konstruktion av William Martin och hans fiktiva flickvän Pam spegla deras känsloliv och drömmar. På så sätt kan Montagu och Leslie sätta ord på sin omöjliga kärlek till varandra. Och den strama Hester Legget (Penelope Wilton) kan genom att skriva Pams brev till Martin berätta om sin förlorade kärlek under första världskriget.
Det är ett briljant dramatiskt grepp som börjar som en lekfull parodi på dåtidens stiff upper lip-stereotyper i roman och film. Men snart plöjer filmen djupare för att ge oss en glimt av de verkliga människorna under deras sociala och militära uniformer.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-05-20.