Guillermo Del Toro’s Pinocchio

BIO. DOCKANIMERAD SAGOFILM. USA/Mexiko/Frankrike, 2022. Regi: Guillermo Del Toro, Mark Gustafson efter Carlo Collodis roman Pinocchios äventyr (Le Avventure di Pinocchio, 1883). Röster: Gregory Mann, Ewan McGregor, David Bradley, Tilda Swinton, Christoph Waltz. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.54. Netflix-premiär: 9 december.

Pinocchio som vanartig anarkist på kollisionskurs med Benito Mussolinis Italien är en briljant idé. Perfekt tajmad med att regeringspartiet Italiens Bröder och deras motsvarigheter världen över marscherar tillbaka i fejkdemokratisk förpackning.

Guillermo Del Toro, med hjälp av animatören Mark Gustafson (DEN FANTASTISKA RÄVEN), struntar dessutom i att klä eller på annat sätt civilisera sin grovt träsnidade huvudperson. Den trådlösa marionetten  (Gregory Mann) sällar sig till hans  missförstådda naturmonster, mer humanistisk än människorna han möter i en trångsynt, militaristisk värld.

I en scen härmar Pinocchio Kristus på korset och mot slutet korsfästs han av den elake cirkusdirektören Greve Volpe (Christoph Waltz) innan han, likt Bibelns Jona, hamnar i valfiskens buk. Men någon profet som utmanar makten med ett militant kärleksbudskap blir han aldrig, och de svåruthärdligt usla sångnumren han framför värmer inga publikhjärtan.

Om någon lånar Del Toros Pinocchio drag från Voltaires romangestalt Candide, vars idiotoptimism blir en ironisk kommentar till samtidens alla dumheter och ondskefulla krafter. Det kulminerar i scenen då vår huvudperson, i stället för att förvandlas till åsna i Leksakslandet för elaka barn, skickas till ett fascistiskt militärläger som skolar lydiga pojkar i att dö för nationen.

Där slår han knut på Flugornas herre-övningarna med ett solidariskt motdrag, alltför enkelt och snällt för att övertyga. Och lättvindiga lösningar på dramatiska situationer punkterar så gott som alla grymheter i handlingen, vilket undergräver Del Toros marknadsföring av sin Pinocchio som en Frankenstein-rysare för vuxna.  Till och med de nyskrivna scenerna då huvuddockan dör för att hamna i ett sagodödsrike administrerat av pokerspelande påskharar iscensätts som komedi, inte skräck.

Den som söker en genuint obehaglig och gripande berättelse inspirerad av Carlo Collodis roman rekommenderar jag därför Steven Spielbergs underskattade AI: ARTIFICIAL INTELLIGENCE. Eller varför inte Disneys Pinocchio från 1940, ett animationskonstnärligt underverk med mardrömskraften i behåll mer än åttio år efter sin premiär.

© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-11-25.