Boy from Heaven

THRILLER. Sverige/Frankrike/Finland/Danmark, 2022. Walad min al janna. Regi, manus: Tarik Saleh. Med: Tawfeek Barhom, Fares Fares, Mohammad Bakri, Makram J Khoury. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.06.

Klassisk genreintrig i ny miljö, det var Tarik Salehs framgångsrecept i snutfilmen THE NILE HILTON INCIDENT med handlingen förlagd till Egypten. Och det fortsätter han på i Boy from Heaven, en spionthriller som utspelas på Kairos anrika, sunnimuslimska universitet al-Azhar. Handlingen påminner om Hitchcocks spionfilm ”Notorious” men saknar romantiska komplikationer i denna värld av män utan kvinnor.

Huvudpersonen är det fattiga läshuvudet Adam (Tawfeek Barhom) som genom en imam (Hassan El-Sayed) hemma i fiskarbyn Manzala får ett stipendiat på al-Azhar. När universitetets mäktige mufti  dör, söker president Abd al-Fattah al-Sisis militärregim manipulera valet av efterträdare. Genom att ordna en läkarbehandling till hans far, rekryterar underrättelseagenten Ibrahim (Fares Fares) Adam som sin mullvad. Det blir ett farligt uppdrag bland radikalislamistiska studenter och lärare med lik i garderoben.

Svenska regissörer har sällan talang för exposition, alltså att genom filmiska medel introducera oss för huvudpersonerna, deras värld och handlingens premisser. Det brukar oftast bli filmad radioteater där allt skrivs publiken på näsan i tungfotad dialog. Genom att arbeta i USA har emellertid Saleh utvecklat ett tajt bildberättande som skär bort mycket dödkött, särskilt transportsträckor, för att energiskt driva storyn framåt. Kameran dröjer enbart i ögonblick av förtätad stämning och i närbilder då huvudpersonen tar ett avgörande steg över sin moraliska tröskel för att överleva.

Inledningens ordfattiga montage av korta scener ur Adams kärva vardag under en sträng, ensamstående far är allt vi behöver för att förstå hans personlighet. Kuvad av auktoriteter men plötsligt med känslan av att vara utvald till ett annat och bättre liv när antagningsbeskedet kommer som ett räddande mirakel. Den som läst John le Carré känner också igen lockelsen hos en spion av att vara betydelsefull, vilket suger in Adam i uppdraget och gör honom dumdristig i en kritisk scen.

Palestinske skådespelaren Tawfeek Barhoms rollgestaltning är en uppvisning i konsten att arbeta med små medel, subtila förändringar i kroppsspråk och ansiktsuttryck. Hans Adam är en ung man som under hela sin uppväxt skyddat sina tankar bakom en mask av oskuldsfullhet, något som tjänar honom väl när han blir en bricka i ett farligt maktspel. Först mot slutet anar vi att han genom sina prövningar tagit examen med högsta beröm i den elaka konstarten och går mot en ljus framtid i den egyptiska religiösa eliten.

Boy from Heaven är i nästan alla avseenden ett konstnärligt sjumilasteg framåt för Saleh. Men liksom tidigare filmer, senast THE CONTRACTOR från i våras,  blir det märkligt nog aldrig nervkittlande. Ändå har Saleh allt som krävs för en bra thriller:  Ett  starkt originalmanus.  Fantastisk inspelningsmiljö i Istanbul  (Saleh portades från att filma i Egypten under inspelningen av ”Nile Hilton”). Och en talangspäckad rollista med Fares Fares som ankare; hans luttrade, sjabbiga regimtorped med privat hederskodex är en tragikomisk pärla som lyser upp filmen.

Ändå sitter jag där och väntar förgäves på att storyn ska ta en oväntad vändning, att berättandet ska växla upp till ett nagelbitande klimax. I stället puttrar handlingen på i ett jämntjockt tempo fram till slutbilden. Eftersmaken är god men jag saknar den där avgörande kryddan för att filmen ska bli utsökt.

© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-11-18.