David Copperfields äventyr och iakttagelser

Storbritannien/USA 2019. The Personal History of David Copperfield. Regi: Armando Iannucci. Med: Dev Patel, Hugh Laurie, Tilda Swinton, Peter Capaldi, Morfydd Clark. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.59.

Charles Dickens självbiografiskt färgade roman David Copperfield skildrar ett brutalt klassamhälle fyllt av skrämmande och komiska personporträtt. De som inte knäckts av fattigdom och alkoholism har blivit mer eller mindre knäppa av den själsdödande viktorianska (dubbel)moralen och etiketten. Som den sadistiske styvfadern Mr. Murdstone och hans syster Janet, vilka genom våld och förnedring plågar ihjäl mamma Clara och försöker bryta ner David till att bli lika rubbad som de själva.

De misslyckas enbart för att huvudpersonen blir författare för att ta kontroll över sin livsberättelse. Armando Iannucci (THE DEATH OF STALIN, 2018) illustrerar detta genom att huvudpersonen i en prolog själv presenterar romanen för att sedan bokstavligen vandra in i handlingen. Här ordnar han så att ljus segrar över mörker, livsglädje över hopplöshet, godhet över ondska. Fast inte förrän han tecknat en satiriskt träffande bild av allt från dåtidens bisarra könsroller till de stela umgängesformerna med kryptisk retorik, där vi ibland har svårt att skilja uppskattande från förolämpande ordval.

Uttolkarna av David Copperfield betonar gärna kalejdoskopet av fadersporträtt som nycklar till Dickens relation med sin far. Iannucci kontrar med en freudiansk tolkning av Dickens av problematiska förhållande till sin mor (och andra kvinnor i hans liv) genom att sätta Morfydd Clark i rollen både som mamma Clara och som Davids första fru, infantila Dora. I stället för att, som i romanen, dö i barnsäng så att David kan gifta sig med den rejäla Agnes (Rosalind Eleazar), protesterar emellertid Dora mot sin löjliga roll och tvingar huvudpersonen att stryka henne ur handlingen.

Det är bara en av många lekfulla men alls inte orimliga friheter Iannucci tar sig med klassikern. En annan är förstås den hudfärgblinda rollbesättningen, som räcker långfingret åt den alabastervita brittiska kostymfilmhistorien och dessutom anknyter till Dickens raseri mot klass och kolonialism. Men att sätta indisk-brittiske Dev Patel i huvudrollen slår också en bro mellan Dickens brutala 1800-tal och de sociala avgrundernas Indien i Patels genombrott med Danny Boyles Slumdog Millionaire (2008).

Samma skriande orättvisor. Samma knasiga samhällsnormer. Då som nu.

© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-09-25.