Sweet Country

Australien 2017. Regi: Warwick Thornton. Skådespelare: Sam Neill, Bryan Brown, Matt Day, Tremayne Doolan, Trevon Doolan, Anni Finsterer. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.53.

Australien har sedan stumfilmstiden en västerngenre förlagd till det glesbefolkade, enorma inlandet: the outback. Man talar emellertid inte om ”känguruvästern” eftersom bara är ett fåtal filmer som nått omvärlden, till exempel The Proposition (2005) och Australia (2008). Därför är aboriginske regissören Warwick Thorntons Sweet Country en välkommen import.

Handlingen har vissa likheter med Rolf de Heers The Tracker (2002). Båda är verklighetsbaserade, utspelas på 1920-talet och handlar om jakten på en mordmisstänkt svart man. Men regissören-fotografen Thornton är en skickligare bildberättare när han långa stunder låter dialogen vila medan kameran, klippningen, landskapet och skådespelarnas uttryck och handlingar talar sitt tydliga språk.

Inskjutna åter- och framåtblickar fördjupar snabbt och effektivt porträtten av dramats huvudpersoner. I dem ser vi hur den brutale rasisten Harry March (Ewen Leslie), en veteran från första världskriget, plågas av demoner under ensamma nätter i sin isolerade stuga. Ibland avslöjar bilderna rollgestalternas lögner, andra gånger får de en drömsk karaktär som påminner om brittiske regissören Nicolas Roegs (The Man Who Fell to Earth, 1976) berättarstil.

I en scen sitter traktens vita nybyggare och tittar på The Story of the Kelly Gang (1906), den första i en rad australiska filmer – ännu en spelas in i år – om den laglöse folkhjälten Ned Kelly. Att den mordanklagade aboriginen Sam Kelly (Hamilton Morris) bär samma efternamn går dem emellertid förbi, en ironisk poäng som understryker det rasistiska temat.

Thornton markerar också mot den klassiska amerikanska västernfilmens våldsglamourisering, hederskodex och myt om manlig solidaritet. Här finns ingen underhållande eller vacker förhöjning av våldet; det är bara tarvligt och motbjudande. Och när Kellys förföljare samlas kring lägerelden finns det varken plats för gemenskap eller gemyt.

Västernregissören Howard Hawks hade låtit alla sjunga glatt, svetsat samman gänget inför deras rättfärdiga sak. Men när Sam Neills djupt troende bonde Fred Smith stapplande tar upp hymnen ”Jesus loves you” stämmer inte en käft in. Sången möts med samfällt, tyst förakt.

Från detta ”sweet country”, stulet med våld från aboriginerna, har Jesus gått i exil och tagit kärlek, heder och ära med sig.

© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-11-09.