USA 2018. Regi: Francis Lawrence. Skådespelare: Jennifer Lawrence, Joel Edgerton, Charlotte Rampling, Jeremy Irons, Matthias Schoenaerts. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.19.
Ett spänningsbefriat koncentrat av kalla krigets spionfilmsklichéer om Sovjetunionen uppdaterat till nutid. Inte tillräckligt intelligent för att övertyga, inte korkat och lustvulgärt nog för att underhålla. Filmen kan bäst beskrivas som en Austin Powers-film utan komiska intentioner eller ett 1980-talsmanus upphittat i papperskorgen hos avsomnade skräpfilmbolaget Cannon.
Red Sparrow är helt enkelt inte bra, inte ens bra på att vara dålig. Trots att den innehåller kalkonrepliker, som ”You sent me to whore school!” framsagt med rysk B-filmsaccent av huvudrollsinnehavaren.
Jennifer Lawrence spelar Dominika Egorova, stjärna i Bolsjoj-baletten som blir sparrow-agent för Moder Ryssland. På statliga ”hor-skolan” tränas hon i konsten att döda och knulla. Kallt. Själlöst. Skoningslöst. Som bara ryska spionfilmskvinnor kan.
Det gör hon bland annat genom att använda sig av BASIC INSTINCT-tricket. Tills hon faller för snälle CIA-agenten Nate Nash (Joel Edgerton). Varför passionens låga tänds mellan de båda förblir ett mysterium; den förment heta sexscenen mellan dem är tristare än deras knapplösa knull i jobbet. Kanske fungerar den ömsesidiga själlösheten som afrodisiaka.
I marginalerna dyker europeiska stjärnor upp för att skänka denna gråbrunmelerade tramsproduktion lite konstfilmsglans: Charlotte Rampling, Jeremy Irons, Ciarán Hinds och Matthias Schoenaerts. Den senare spelar Dominikas farbror, en pervers underrättelseofficer som skickar henne till ”hor-skolan” i hopp om att förverkliga sina incestfantasier när hon är utexaminerad.
Varken de eller någon annan anstränger sina skådespelarmuskler, och varför skulle de göra det med tanke på det hopplösa manuset? Motsvarande bör publiken inte anstränga sina plånböcker. Vissa filmer är bättre i arkivens glömska.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-03-02.