År 2015 släppte det kinesiska statsrådets informationsavdelning en rapport om landets militärstrategi med deklarationen: ”Att vitalisera den kinesiska nationen är en kinesisk dröm. Den kinesiska drömmen är att göra landet starkt. Utan en stark militärmakt kan inget land varken stå tryggt eller starkt”.[1] Formuleringen ”den kinesiska drömmen” är central i retoriken hos Xi Jinping, landets autokratiske ledare.[2]
År 2012 blev Xi generalsekreterare i Kinas kommunistiska parti och ordförande för Centrala Militärkommissionen. Året därpå utsågs han även till landets president, och 2018 upphävde Nationella Folkkongressen begränsningarna i antalet mandatperioder han kan väljas till. Xi Jinping är därmed fri att sitta vid makten livet ut. I likhet med Mao Zedong och Deng Xiaoping har hans ”tankar” skrivits in i kommunistpartiets program.[3]
Kerry Brown, brittisk professor i kinesisk historia, har i sin bok CEO, China: The Rise of Xi Jinping (2017) jämfört honom med en verkställande direktör för koncernen kommunistpartiet.[4] Brown har kallat Xi för ”ordföranden för allt” på grund av att denne, förutom ovanstående positioner även är ordförande i en rad andra centrala råd, bland annat för nationell säkerhet och utlandsrelationer.[5] Under sig har han ett antal mångmiljardärer i ledningen för formellt självständiga men till kommunistpartiet hårt knutna privata storföretag. Han har långsiktiga expansionsplaner, vinstmål och en företagsanda grundad i konfucianismen.
Genom sitt skötebarn, infrastrukturprojektet ”Ett bälte, en väg” – på engelska: Belt and Road Initiative, BRI, ibland benämnt ”den nya sidenvägen” – planerar Xi att knyta stora delar av världen till landets explosivt växande ekonomi. På så sätt kan Kina sudda ut 150 år av förnedring under opiumkrig, kolonialism och militär ockupation för att åter kan göra anspråk på att vara Mittens rike. Det är kärnan i ”den kinesiska drömmen” om landets återfödelse som ekonomisk, militär och kulturell stormakt.[6]
Kinas revanschism har sina rötter i det så kallade boxarupproret kring 1900 och i Guomingdang-grundaren Sun Yat-sens nationalism. Den tog sin mest konkreta form när Deng Xiaopeng kom till makten 1978 och inledde den militära upprustning och expansion som fortsätter än idag.[7] Landet är enligt en SIPRI-rapport från 2020 världens näst största vapenproducent efter USA.[8] Men Kina har inte bara växt med ”hard power” – ekonomisk och militär makt – utan framförallt med sin omtalade mjuka makt i form av ideologisk påverkan, en strategi som inleddes med Mao Zedong.
Medan USA och Sovjet tävlade i kärnvapenrustning blev Mao inspirationskällan till många gerillarörelser i avkoloniseringens tid och en populärkulturell ungdomsidol i västvärlden.[9] Det ideologiska genomslaget för Maos idéer runt världen gjorde att Kina blev kalla krigets verkliga vinnare. Från 1950-talet och framåt gjorde han och andra kinesiska ledare sig till språkrör för jordens alla icke-industrialiserade länder, den så kallade tredje världen – ett begrepp Kina aktivt trummade in i internationella forum.[10] Egyptens Gamal Abdel Nasser, Indiens Jawaharlal Nehru, Kongos Patrice Lumumba och Indonesiens Sukarno var några av efterkrigstidens nya ledare vars politik tog starkt intryck av Mao Zedongs Kina.
Maos återkommande formulering om att ”det är rätt att göra uppror” (”zao fan you li”) blev 1960- och 70-talens generationsslogan.[11] Under andra halvan av 1900-talet utgjorde maoismen dessutom en stark påverkan på universitetens antikoloniala och antiimperialistiska studier. För västvärldens unga, uppväxta i skuggan av andra världskriget, blev maoismen ett korrektiv till nazismens folkmördande vitmaktfilosofi.
I film, konst och musik slog maoismen igenom hos rockrebellgenerationen med kulturrevolutionen 1966. Franska nya vågens förgrundsgestalt Jean-Luc Godard gjorde maoistiska filmer som La Chinoise (Kinesiskan, 1967), där handlingen ideligen stannade upp så att huvudpersonerna i Röda armén-liknande kepsar kunde vifta med Maos lilla röda (egentligen: Citat ur Ordförande Maos verk) och hålla revolutionära agitationstal riktade till publiken. Beatles sjöng 1968 i låten ”Revolution” på sitt vita dubbelalbum om hur dåtidens unga gick med Mao-bilder i demonstrationer.
På några få år blev Mao ungdomsrevoltens varumärke, vilket maoister kunde utnyttja i sitt frontarbete för att ta ledningen i breda proteströrelser som De Förenade FNL-grupperna i Sverige.[12] Och som det yttersta beviset för att Mao blivit en framgångsrik produkt jämställd med Coca-Cola i konsumtionssamhället målade Andy Warhol 1973 ett jätteporträtt av honom i grälla färger. Den Store Rorsmannen letade sig till och med in i kriminalromanerna, exempelvis på en affisch ovanför sängen där kommissarie Martin Beck och hans Rhea får samtidig orgasm i Maj Sjöwall & Per Wahlöös Terroristerna (1975). Ett löfte om den kommunistiska framtidens utopiska frukter.
Efter Mao Zedong blev Deng Xiaoping ideologiskt tongivande, och redan 1979 bjöd han in nyliberalismens affischnamn Milton Friedman till Kina.[13] Liksom i militärjuntans Chile blev Friedmans ekonomiska teorier vägledande för Kinas strukturomvandling till marknadsekonomi utan demokrati under Deng. En kinesisk oligarki av partitrogna företagsledare växte fram under följande decennier.
Idag tillhör bland andra e-handelskoncernen Alibaba Groups ägare Jack Ma (egentligen: Ma Yun) världens rikaste procent.[14] Som tack till kommunistpartiet för sin gräddfil till rikedom har han bland annat köpt anrika Hong Kong-tidningen South China Morning Post för att ge husbondens röst en megafon i den upproriska, ex-brittiska kolonin och lanserat mobilappen Xuexi Qiangguo (”studera och stärk nationen”), genom vilken man kan lära sig Xi Jinpings tänkande. Sedan sitt makttillträde 2012 har nämligen Xi i tal och skrifter utarbetat sina ”tankar om socialism med kinesisk särprägel för en ny tid”.[15] Han betonar kommunistpartiets fortsatta ställning som en stat i staten genom formuleringar om dess ”ledarskap över alla typer av arbeten” i Kina och dess ”absoluta ledarskap” över Röda Armén.[16]
Kinas snabbväxande filmimperium
Under senare år har Xi Jinping framhållit behovet av att stärka den nationella säkerheten. Det handlar inte bara om att skydda landets nationella gränser utan också om att trappa upp Kinas mediala påverkansoperationer och militära aktiviteter i omvärlden. Kina har anlagt flottbaser i Sydkinesiska sjön och runt Indiska oceanen, exempelvis i Djibouti, där man är granne med en amerikansk och en fransk militärbas. Landets militära expansion sker parallellt med att kinesiska medieföretag sedan 2012 flyttat fram sina positioner på världsmarknaden.
Kinesisk propaganda har idag både blivit en storindustri i landets inhemska filmproduktion men också i hollywoodproduktioner som når en mångmiljardpublik. De kinesiska storsatsningarna är tydliga lackmuspapper för Xis ideologiska vision av Kinas roll i världen. Här kan man leka med fantasier kring ”den kinesiska drömmen” och på sikt ta kontroll över verklighetsbeskrivningen samtidigt som kinesiska koncerner rycker fram även inom andra medieområden: press, radio, tv, videospel och mobilappar.[17] Målet är att ersätta USA:s militära, ekonomiska och kulturella hegemoni med Kinas.
De kinesiska mediekoncernernas uppdrag är, för att citera Xi Jinping, ”att förmedla Kinas berättelse på ett bra sätt”.[18] Det vill säga att bedriva kinesisk propaganda. För det syftet har statliga tv-bolaget CCTV:s (China Central television) dotterbolag CGTN (China Global Television Network) etablerat tv-kanaler i USA och Kenya och har försöker sedan några år öppna en europeisk filial med säte i London.[19] Alibaba Group har köpt in sig i Steven Spielbergs Amblin’ Entertainment, delägare i Hollywoodjätten DreamWorks, och har finansierat storproduktioner som de två senaste Mission: Impossible-filmerna (Christopher McQuarrie, 2015 och 2018).[20]
Än mer anmärkningsvärd är Wanda Groups snabba expansion. År 2016 köpte de Hollywoodbolaget Legendary Entertainment, som producerar serietidningar, videospel och filmserier som Jurassic World och Godzilla.[21] Samma år plockade man över hollywoodstjärnan Matt Damon till Kina för att spela huvudrollen i den propagandistiska megaproduktionen Chang Cheng (The Great Wall, Zhang Yimou, 2016) i syfte att göra filmen mer attraktiv för en världspublik.
Sedan 2012 äger Wanda dessutom USA:s största biokedja AMC, vilken i sin tur har köpt australiska biokedjan Hoyts, europeiska Odeon & UCI Cinema Group och 2017 även Nordic Cinema Group, där svenska dominanten SF Bio, året därpå omdöpt till Filmstaden, ingår.[22] Idag sitter alltså större delen av den amerikanska, australiska och europeiska biopubliken i kinesiska salonger, som inte varit sena med att servera publiken propagandanummer som hajmonsterfilmen The Meg (2018) och barnfilmen Abominable (Förfärliga snömannen, Jill Culton, 2019 – se bilden ovan).
Wanda Groups världsomspännande biografimperium men också det faktum att Kina på ett drygt decennium seglat upp som världens oslagbart största biografmarknad – antalet biodukar tiofaldigades från cirka 5 000 år 2007 till drygt 60 000 år 2018 – innebär att landet direkt eller indirekt utövar ett betydande inflytande på amerikansk filmproduktion från de större bolagen.[23] Kinesiska filmskurkar, liksom kritiska bilder av förhållandena i Kina och av kinesiska företag, är idag otänkbara i Hollywoodfilm. I stället dyker kinesiska rollfigurer och även officiella företrädare för landet numera upp som goda medhjälpare till amerikanska filmhjältar, bland annat i 2012 (Roland Emmerich, 2009), The Martian (Ridley Scott, 2015), Arrival (Denis Villeneuve, 2016) och förstås Legendary Entertainment-produktionerna Kong: Skull Island (Jordan Vogt-Roberts, 2017) och Godzilla vs. Kong (Adam Wingard, 2020).
Kinas globala maktambitioner speglas även i den inhemska filmproduktionen, inte minst efter att kommunistpartiet i november 2017 kallat till sig landets konstnärliga utövare – skådespelare, regissörer, popstjärnor med flera – för att undervisa dem i den nya partilinjen enligt Xi Jinpings tänkande.[24] Samtidigt stramade man upp biorepertoaren så att de av regimen påbjudna filmerna fick en mer framträdande plats på repertoaren.[25] Det gav omedelbart resultat i biotopplistorna för flera jingoistiska filmer på tema ”kriget mot terrorn”, filmer som uppenbart tagit intryck av Hollywoodproduktioner i genren men iscensätter dem ”med kinesisk särprägel”.
År 2017 blev Zhan lang II (Wolf Warrior 2, Wu Jing) inte bara etta på Kinas biotopplista utan också den mest inkomstbringande kinesiska filmen någonsin med drygt 870 miljoner dollar i biljettintäkter.[26] Året därpå klättrade Hong hai xing dong (Operation Red Sea, Dante Lam, 2018) upp på det årets förstaplats och intog andraplatsen som bland de lönsammaste kinesiska filmerna genom tiderna.[27] Båda är actionfilmer med hjältarna hämtade ur Röda Arméns specialstyrkor. Huvudpersonerna mäter krafterna med amerikanska legosoldater (WW 2) respektive USA:s flotta (ORS). Och vinner. Två representationer av det globala maktskiftet från Pax Americana till Pax Sinica som knappast kan missförstås.
Filmer som däremot inte ”förmedlar Kinas berättelse på ett bra sätt” blev särskilt känsliga under 70-årsjubileet 2019 för kommunistpartiets seger i inbördeskriget mot Jiang Jieshis (Chiang Kai-shek) Guomingdang-styrkor. Det mest uppmärksammade fallet var Gu Huans Ba Bai (De åttahundra, 2019), om den legendomspunna truppens självmordsaktion i Shanghai för att under några dagar i oktober 1937 skydda den kinesiska arméns reträtt undan de japanska ockupationsstyrkorna. Den var planerad att inviga årets filmfestival i Shanghai – ett av Kinas kulturella skyltfönster mot omvärlden – men drogs tillbaka på grund av ”tekniska problem”.[28] Den verkliga anledningen var att filmens heroiska trupper tillhör Guomingdang, inte kommunistpartiet. Hjältarna har alltså fel sorts nationalism. Dessutom innehåller filmen bilder som väcker associationer till regimens massaker på studenter och arbetare på Himmelska Fridens Torg 1989.
Genom ovanstående översikt med några viktiga nerslag har jag tecknat bilden av Kina som växande kulturell världsmakt. Med tydliga ideologiska avsikter och med propagandistiska ambitioner genom att investera i populärkulturell filmproduktion både med investeringar och samproduktioner med Hollywoodbolag. Den växande ekonomisk-politiska framgången för landet har fått tuppkammen att bli väsentligt större på kinesiska kapitalister, partifunktionärer och diplomater. Det mest slående exemplet under senare år är de återkommande angreppen på den svenska yttrande- och tryckfriheten från Kina ambassadör i Sverige, Gui Congyou. Den ökande aggressionen ligger i linje med den militära expansionen som hyllas i kassasuccéer som Wolf Warrior-filmerna.
Wolf Warrior och återupprättandet av nationens heder
”Krossa de fyra gamla” var ett av Maos slagord under kulturrevolutionen för att bygga ett nytt samhälle från grunden. En av ”de gamla” som skulle rensas ut var Konfucius, vars grav i Qufu vandaliserades av unga rödgardister. Under Xi Jinping har tvärtom den kinesiska historien, inklusive Konfucius, lyfts fram på bekostnad av marxistisk-leninistisk-maoistisk retorik. Enligt Xi förvaltar kommunistpartiet arvet efter en ärorik nationell historia, vilket han refererar till i sina tal om ”socialism med kinesisk särprägel”.[29] Retoriken är snarlik den Josef Stalin använde för att konsolidera sin makt under 1930-talet, en ”nationalbolsjevism” som suddar ut gränsen mellan partiet och nationen, idealistisk kommunism och nationalism.[30]
Wolf Warrior-filmerna är exempel på Kinas nya nationalbolsjevikiska propaganda, dessutom filmer som använder sig av ”shanzhai”, ett gammalt banditord som i dagens Kina fått betydelsen ”förfalskning att vara stolt över”.[31] Ordet har blivit ett nyckelbegrepp i landets förhandlingar om internationella handelsavtal eftersom Kina gjort sig ökänt för copyrightbrott genom att kopiera allt från varumärken till teknologiska innovationer och populärkulturella produkter som film. I fallen Wolf Warrior (2015) och Wolf Warrior 2 är kopieringen så förfinad att hjälten och filmerna inte är plagierade på en enda förebild, utan på ett potpurri på mytiska komponenter och dramaturgiska grepp från amerikansk actionfilm främst från det revanschistiska 1980-talet då president Ronald Reagans nykonservatism var tongivande för tidsandan.
Wolf Warrior var den i västvärlden då okände regissören och filmstjärnan Wu Jings andra långfilm i registolen (då under artistnamnet Jackie Wu). Han föddes 1974 och är sedan sexårsåldern skolad i stridskonsten wushu. Efter att ha arbetat som skådespelare sedan 1995 i actionfilm, bland annat Hollywoodproduktionen The Mummy: Tomb of the Dragon Emperor (Mumien: Drakkejsarens grav, Rob Cohen, 2008), regidebuterade han 2008 med Lang ya (Legendary Assassin). Hans följande produktion som regissör och stjärna, Wolf Warrior, är ett långt större projekt med tydliga ambitioner att konkurrera med Hollywoods påkostade actionspektakel, om än filmens produktionskostnad på tolv miljoner dollar gör den till en lågbudgetfilm med amerikanska mått.[32]
Filmen handlar om prickskytten Leng Feng (Wu Jing) inom Röda Arméns specialstyrkor som under ett tillslag mot en narkotikafabrik i södra Kina trotsar befälens order om eldupphör i en gisslansituation. Med två skott penetrerar han fabrikens vägg för att med ett tredje skjuta ihjäl gisslantagaren Wu Ji (Zhu Xiao), den lokale knarkbossen. Han hamnar i fängelse men söks strax upp av det sexiga unga befälet Long Xaioyung (Yu Nan), som vill rekrytera honom till en elitstyrka kallade Wolf Warriors men med förbehållet att han då måste lära sig teamwork.
Samtidigt vid Kinas södra gräns arresteras maffialedaren Min Deng (Dahong Ni) av en annan specialstyrka men fritas av en grupp amerikanska legosoldater ledd av ex-Navy Seals-officeren kallad Tom Cat (Scott Adkins), och de kinesiska soldaterna massakreras. Leng accepterar Longs erbjudande och kastas omedelbart in i en militärövning i det glesbefolkade skogsområdet vid södra gränsen där Tom Cats styrkor håller till. På Min Dengs uppmaning tar amerikanerna upp jakten på Leng för att hämnas Wu Ji. De dödar Fei Xiao, en soldat med kort på sin tvååriga dotter fäst på insidan av militärkepsen, vilket får Long och överbefälhavaren (Zhaoqi Shi) att avbryta övningen från basen följer soldaterna via videolänk och radiokontakt.
Legosoldaterna har med ett högteknologiskt grafitvapen sett till att Röda Armén inte kan landa med förstärkningstrupper i området, utan tvingas kasta ner vapen och ammunition från helikoptrar till Lengs fåtaliga Wolf Warrior-styrka på marken. Trots försåtsmineringar, bakhåll och förluster lyckas Wolf Warrior-truppen decimera legosoldaternas antal, mycket tack vare Lengs taktiska skicklighet och våghalsiga enmansöverfall. Vid själva gränsen återstår bara Tom Cat, som i en närstrid med Leng först ser ut att få övertaget men sedan besegras genom att få sin egen kniv intryckt i strupen.
Strax anländer en styrka som ser ut som kinesiska trupper men som visar sig vara Min Dengs banditer. Leng lyckas dock klara sig genom att ta Min som gisslan, och snart får han uppbackning av den riktiga Röda Armén. Banditerna flyr. Min Deng fängslas, och ett biotech-vapen med virus genetiskt designade att smitta enbart kineser som han utvecklat med ett biotech-företag kontrollerade av ”kommersiella skurkar” tas i beslag. I en epilog på militärbasen accepterar Long en inbjudan från Leng om att ta en drink tillsammans.
Den som är bekant med amerikansk film, i synnerhet 1980-talsaction, ser känner igen såväl likheterna som avvikelserna i Wolf Warrior. I likhet med dåtidens amerikanske filmhjälte, med urtypen i västerngenren, är Leng inte bara stridsduglig utan har egenskaper som skiljer honom från mängden: extraordinär stridsförmåga, intuitiv förståelse för fiendens mentalitet och strategi samt en personlig moralkodex.[33]
Inledningsscenen lägger grunden genom att demonstrera hans skjutskicklighet, kyligt rationella slutledningsförmåga och orädda beredvillighet att upprätthålla en högre moralisk rätt – den om att skydda landet mot skrupelfria knarklangare – även om det innebär reglementsbrott och fängelsestraff. Och i slutscenen förstår vi av dialogen att Leng anammat ett högre nationalistiskt motiv som ger honom kraft att stå emot sin till synes fysiskt överlägsne motståndare Tom Cat, vars enda drivkraft är pengar.
Liksom Harry Callahan i Dirty Harry (Don Siegel, 1971) och John Rambo i Rambo: First Blood II (George Pan Cosmatos, 1985) är Leng Feng något av en individualistisk särling. Han skyddar samhället men står samtidigt apart från det. I kraft av sina överlägsna fysiska och moraliska egenskaper hamnar han på kant med den rådande maktordningen. Därigenom blir han en rebell mot samhällssystemet men bara i den meningen att han bättre vill kunna skydda det mot hotet man står svag inför. Leng är en naturlig ledare, vilket vi noterar under slutstriden mot legosoldaterna, och han ser efter sin slutliga triumf ut att gå mot en lysande armékarriär. Det förebådas av att han under övningen med Röda Armén överlistat hela motståndarstyrkan, inklusive överbefälhavaren, och besegrat en attackerande vargflock (här märks den låga budgeten i den undermåliga datoranimationen av vargarna). Mer än någon annan i Röda Armén förkroppsligar han innebörden av att vara en Wolf Warrior. Han är den främsta av de främsta med en stridsmaskin till kropp som blir till ett med nationen i striden mot fienden.[34]
Wu Jing är, som Sylvester Stallone i Rambo-filmerna, noga med att förknippa sin hjälte med naturen medan skurkarna associeras med en teknologi (nattkikare, grafitvapnet mot flyget, försåtsmineringen) som ger dem ett tillfälligt och orättvist övertag. Hans rollfigur utnyttjar terrängen till sin fördel när han, endast beväpnad med kniv, oskadliggör flera av de till tänderna beväpnade fiendesoldaterna. Dessutom kan han som Stallone, Schwarzenegger och deras likar springa från explosioner, kulregn och bränder. Slutstriden mot Tom Cat är en uppgörelse man mot man, där Leng Feng genom sin seger demonstrerar sin och nationens naturgivna överlägsenhet.
I så motto uppfyller Wolf Warrior alla de kriterier som kännetecknar den hypermaskulina amerikanska actionfilmen, i vilken våldshandlingen och smärttåligheten bekräftar hjältens särskilda status. Även dramaturgiskt syns lärospånen från Hollywood i scenariots långsökta konstruktion som försätter Röda Arméns elitförband i en underdogposition gentemot de fåtaliga men högteknologiskt beväpnade amerikanska legosoldaterna. Det är ett beprövat grepp för att överdriva hotet mot nationen, fånga publikens sympatier och ge dem en känslomässig belöning i slutscenerna, då hjälten segrar till synes mot alla odds.
Filmens kinesiska särprägel består främst i att Wu Jing tonar ner det personliga motivet, även om det finns ett inslag av vendetta när Leng Fengs hämndlystnad eldas på av att Tom Cat och hans mannar dödar en av hans vänner i truppen: soldaten med fotot på dottern i kepsen. I stället betonas nationalismen som drivkraft för Leng Feng. Den som hans befäl och presumtiva kärlekspartner Long ingjuter med Wolf Warrior-styrkans teamwork under övningen. Budskapet blir explicit i scenen när Lengs dödade stridskamrat hämtas på slagfältet medan överbefälhavaren via radion eggar de kvarvarande mannarna till strid för att ”återta landets förlorade heder”.
Efter slutstriden deklarerar överbefälhavaren inför Leng och Long att den som utmanar Kina inte kan gömma sig någonstans. Det är ett förebud om scenariot som följer i Wolf Warrior 2 och som illustrerar nödvändigheten av att försvara Kinas säkerhet och intressen även utanför nationsgränserna. Underförstått har Wolf Warriors det historiska uppdraget att visa världen vad det nya Kina förmår, något som understryks i slutbilden då en sten där legosoldaterna med en graffititext hånat Röda Armén som ”kinesiska pojkscouter” sprängs.
Epilogen på militärbasen rundar av filmens löpande inslag av flirtiga dialoger och minspel mellan Leng Feng och Long Xiaoyung med stridens hetta som mental afrodisiaka. Förebilderna är An Officer and a Gentleman (En officer och en gentleman, Taylor Hackford, 1982) och framförallt Top Gun (Tony Scott, 1986), där sex och nationalism förenas som drivkraft för de manliga huvudpersonernas stridsförmåga. Men undertexten i Wolf Warrior stannar inte vid sex utan utlovar även familjebildning.
I en komisk återblick tidigt i filmen ser vi hur Leng som liten berättar inför sin skolklass om hur han kom till genom att hans mor lurade fadern i säng efter några drinkar. Nu ser scenariot ut att upprepas när kärleksparet kör mot sin första drink tillsammans, särskilt som Leng till Longs instämmande leende skämtar om att han kommer att bli mycket snyggare med åldern. Skillnaden till Hollywoodfilmerna kan inte bara förklaras av en sedesammare kinesisk moral utan också av den demografiska katastrof som Kina står inför med låga födelsetal och en snabbt stigande genomsnittsålder i befolkningen.[35]
Leng och Long har underförstått en nationalistisk plikt att säkra återväxten av kinesiska soldater som kan fortsätta försvaret av nationens heder. Det och skildringen av den könssegregerade Wolf Warriors-organisationen – de handlingskraftiga männen i stridslinjen på fältet, kvinnorna som deras hjälpredor i militärhögkvarterets säkerhet – ger ett anakronistiskt intryck. Nationalbolsjevismen i Wolf Warrior är könspolitiskt mer reaktionär än den sovjetiska under Stalin och närmar sig berättarmönstret i Nazitysklands och det fascistiska Italiens propaganda.[36]
Wolf Warrior 2 och Pax Sinica
Wolf Warrior etablerade Wu Jings hjälte Leng Feng som i mycket modellerad på Hollywoods actionhjältar men med kinesisk särprägel. Som produkt betraktad kan man beskriva honom som en shanzhai; på en och samma gång välbekant och annorlunda: ensamvarg men med individualismen tyglad av Röda arméns kollektivism och nationalistiska etos, exceptionellt våldsskicklig stridsmaskin men utan några av de tecken på alienation, post-traumatiskt stressymptom, psykopatisk känslokyla eller annan mental ohälsa som ingått i profilbilden av amerikanska actionhjältar som ”Dirty Harry” Callahan, Michael i The Deer Hunter (Michael Cimino, 1978) eller John Rambo men också svenska motsvarigheter som Carl Hamilton.[37] Kort sagt en oproblematisk kinesisk hjälte som kan ”förmedla Kinas berättelse på ett bra sätt”.
Filmen tjänade in cirka 90 miljoner dollar i Kina, sannolikt mångdubbelt mer på dvd/bd-försäljning, strömningstjänst- och tv-rättigheter.[38] Återigen, inga spektakulära siffror med hollywoodmått mätt men tillräckligt för att generera en uppföljare. Dessutom var det en film passande för Xi Jinpings ”kinesiska dröm” om att återupprätta landets maktställning och anseende i världen.
I en videoinspelad intervju för The New Yorker 2019 talar Wu Jing om Wolf Warrior-filmerna som en vidareutveckling av tidigare motiv i kinesisk film om opiumkrigen och andra attacker utifrån på Kina.[39] Med sina filmer säger han sig vilja visa hur landet kan skydda sina egna medborgare och ”bidra till världsfreden”. Däremot värjer han sig för politiska uttolkningar trots att båda filmerna har uttryckliga politiska avsikter, vilket inte minst syns i en reklamaffisch för Wolf Warrior 2 som visar Leng Fengs arm med en kinesisk flagga och inskriften ”I fight for China”. Hans långfinger är utsträckt i en ”fuck you”-gest, och i affischens ovankant står: ”Anyone who offends China, no matter how remote, must be exterminated”.[40]
Adressaten är, som i Wolf Warrior, USA och dess ekonomiska, militära och kulturella världsdominans. Den första filmen är en modern variant på opiumkrigen men med en kinesisk maffiaboss som uppbackad av amerikanska legosoldater och ett skurkaktigt biotech-företag tränger in i landet söderifrån, det vill säga från ärkefienden Vietnams territorium. Man vill inte bara sprida narkotika utan även en sjukdom skräddarsydd för kinesiska gener, underförstått för att försvaga landets motståndskraft mot utländska intressen. Ett nationalistiskt paranoiascenario av kriminalitet och sjukdom framställt som ”utländsk smitta”, vilket en västerländsk publik förknippar med nynazistisk och högerextrem propaganda.[41]
Wolf Warrior 2 fortsätter där Wolf Warrior slutar Prologen gör en kameraåkning från landskapet i slutet av den första filmen, ut över öppet hav. Ett kinesiskt containerfartyg med internationell besättning överfalls av afrikanska pirater. De oskadliggörs av Leng Feng. Ett klipp förflyttar handlingen till en stad i Kina, dit Leng och tre andra soldater kommit för att överlämna askan efter Fei Xiao. De stoppar rivningen av kvarteren av gamla hus där Feis familj bor och attackeras en fastighetshaj och hans banditgäng. Soldaterna klår upp alla med resultat att Leng degraderas och fängslas för att ha misshandlat fastighetshajen bakom rivningen.
Tre år senare i Shenmatasawa Bay i ett fiktivt sydafrikanskt land som skakas av oroligheter till följd av inbördeskrig och sjukdomsepidemin Lamanla. Leng är en populär mångsysslare och gudfader till minderårige Tundu (Nwachukwu Kennedy Chukwuebuka). Men han dricker för att döva sorgen efter skilsmässan under fängelsevistelsen från Long Xaioyung, som strax därefter försvann under sin tjänstgöring i Afrika. Leng försöker spåra henne med hjälp av en kula som hittades på platsen där hon försvann. När gerillan slår till mot staden där Leng bor, för han en grupp kineser och afrikaner i säkerhet på kinesiska ambassaden.
Kinesiska flottan anländer till hamnstaden just som den amerikanska är på väg därifrån, och ambassadören ringer landets premiärminister för att erbjuda Kinas hjälp mot gerillan och garantera säkerheten för Dr. Chen (Guo Qiucheng), som på ett kinesiskt sjukhus inne i landet forskar fram ett vaccin mot epidemin för Läkare utan gränser. Under vapenhot från gerillaledaren tackar premiärministern nej bara för att strax skjutas ihjäl. Då kinesisk militär inte får ingripa i främmande land utan sanktion från landet eller FN:s säkerhetsråd anmäler sig Leng som frivillig att hämta Dr. Chen. En kinesisk affärsman varnar honom för att kulan han bär på har gerillans kännetecken, och de backas upp av en samling vita legosoldater under amerikanen Big Daddy (Frank Grillo).
På sjukhuset besegrar Leng gerilla- och legosoldaterna men lyckas inte rädda den skjutne Dr. Chen. Han får hjälp av amerikanskan Dr. Rachel Smith (Celina Jade) att ge sig iväg med några få överlevande. När legosoldaterna anländer till sjukhuset, spränger de byggnaden med personal och patienter. Nästa anhalt är en kinesisk fabrik, där chefen enbart vill rädda sina landsmän. Leng tar kommandot och bestämmer att kvinnor och barn, inklusive Tundus mor, ska åka i FN-helikoptern som utlovats till dagen därpå medan männen ska följa honom till fots mot räddningen. Glädje utbryter, men under kvällens fest anfaller gerillan och legosoldaterna.
Leng är synbart smittad av Lamanla men bjuder ändå motstånd tillsammans med två andra kinesiska män, en arméveteran och fabrikörens bortskämde son. Anfallet avbryts av gerillaledaren, men Big Daddy mördar denne och tar över kommandot. Han ockuperar fabriken, nu för att döda Leng och kidnappa den afrikanska flickan Pasha, som är immun mot Lamanla. Under tiden har Leng, Rachel och Pasha tvingats iväg av fabriksdirektören. De söker skydd i en grotta, och dagen därpå har Leng tillfrisknat efter att Rachel gett honom en spruta med Dr. Chens experimentella vaccin.
Leng tillverkar armborst och förgiftade pilar för att ta upp kampen med legosoldaterna. FN-helikoptern anländer men skjuts omedelbart ner av Big Daddys trupper, som sedan attackerar med pansarvagnar. Efter auktorisation från FN:s säkerhetsråd skjuter kinesiska flottan raketer som slår ut Big Daddys resterande trupper. I stridens hetta upptäcker Leng att kulan han bär på kommer från Big Daddy’s vapen. Big Daddy hånar Leng för att ”hans sort” (”kineser”) alltid kommer att vara underlägsna, men Leng vänder underläge till seger och kontrar med att ”det är historia”. I beskydd av kinesiska flaggan tar de sig oskadda genom inbördeskriget till räddningen hos kinesiska flottan. Ett kinesiskt pass visas i bild och får en inskrift om att Kinas styrka skyddar medborgarna överallt i världen. En scen inklippt under förtexterna avslöjar att Leng åter tillhör Wolf Warrior-styrkorna och att Long Xiaoyung fortfarande lever men i fångenskap hos terrorister.
Som handlingsreferatet avslöjar, är Wolf Warrior 2 en betydligt mer påkostad och intrigtät film än föregångaren. Specialeffekterna men också de visuella effekterna är bättre, vilket syns på inslagen av explosioner, bränder och framförallt då höghastighetsvapen sliter av hela kroppsdelar på offren. Det sistnämnda har Sylvester Stallones fjärde Rambo (2008) sannolikt inspirerat till.
Budgeten för Wolf Warrior 2 var 30 miljoner dollar, vilket lade grunden för en långt mer tekniskt slipad film än Wolf Warrior.[42] Wu Jing hämtade flera talanger från Hollywood och filmen Captain America: Civil War (2016), däribland regissörsduon Joe och Anthony Russo, närstridkoreografen Sam Hargrave och skådespelaren Frank Grillo. Ljudläggning och mixning gjordes i nyzeeländska Park Road, och förutom i Kina spelade man 2016–2017 in scener på plats Sydafrika, bland annat i Johannesburgs slumområde Soweto med hundratals statister.
Shenmatasawa Bay är en lätt förtäckt referens till den namibiska hamnen i Walvis Bay, Kinas logistiska knutpunkt för sjötrafik med vidare leveranser till hela södra Afrika. Genom BRI-investeringar har man där etablerat ett viktigt brohuvud till kontinenten.[43] Mötet mellan den amerikanska flottan som överger kontinenten och den kinesiska flottan som kommer till dess undsättning är en vältajmad kommentar till hur Donald Trumps isolationistiska America First-politik lägger ner sin Pax Americana-politik på världsscenen för att lämna plats åt Kinas Pax Sinica.
Maktskiftet trummas in än mer eftertryckligt i en scen då Rachel under bilfärden mot fabriken försöker ringa amerikanska konsulatet för att kalla in marinkåren, bara för att möta en telefonsvarare som meddelar att konsulatet är stängt. ”Var är de nu?” retas Leng menande med henne när hon ilsket drämmer telefonen i instrumentbrädan. I stället är det Kina som kommer till undsättning. Inte bara för att rädda huvudpersonerna, utan för att också bli en civiliserande kraft i laglöst land, skapa fred och bygga ekonomiskt och kulturellt välstånd.
Betoningen på nationalism i stället för ideologi verkar ha varit avgörande för framgången i hemlandet. Ett tecken på det är att filmen fick sin premiär samma dag, den 27 juli 2017, som den betydligt mer påkostade Jian jun da ye (The Founding of an Army, Lau Wai-Keung, 2017), som hyllar grundandet av kommunistpartiets armé 1927. Den senare försvann tämligen fort från repertoaren medan Wolf Warrior 2, som nämnts ovan, blev Kinas största filmsuccé genom tiderna.
För närvarande ligger filmen på 72:a plats bland världens historiska biljettbästsäljare – den enda icke-amerikanska filmen inom topp-100 – trots att endast 0,3 procent av intäkterna kom från andra länder än Kina.[44] Anledningen till att den inte blev någon exportframgång är sannolikt filmens plumpa rasism i skildringen av svarta afrikaner som antingen blodtörstiga och lättledda vapendårar eller hjälplösa och lättskrämda offer. Detta i ett land utan namn – man talar endast i svepande ordalag om ”Afrika” – märkt av krig, sjukdom, hungersnöd och fattigdom. Likt europeiska kolonialskildringar fram till 1960-talet tycks folken varken ha någon historia eller identitet värda namnet innan Kina anlände som en räddande ängel ur eländet.
Wolf Warrior 2 är i sitt publika genomslag och sin oförblommerade jingoism ett talande exempel på Kinas nya hållning till omvärlden. Man är inte längre den så kallade tredje världens röst utan en supermakt med imperialistiska ambitioner att inrätta en ny världsordning, där man tar USA:s världspolitiskt ledande plats. Det är ännu så länge en dröm, men som vi sett tidigare i historien är propaganda generalrepetitionen för praktisk politik och militära handlingar. Det finns därför anledning att ta dess underförstådda budskap på allvar om Kinas moraliska rätt att med vapenmakt kolonisera sin omvärld.
Wu Jing besökte Hollywood i december 2017, när succén var ett faktum och strax efter att Xi Jinping mobiliserat landets kulturarbetare för den nya partilinjen. I en intervju sade han sig inte ha några specifika planer för att göra film i USA eller i samproduktion med något amerikanskt bolag. Däremot hade han en förhoppning om att en dag kunna göra en kinesisk underhållningsfilm som blir ”truly global”.[45] Ett hot som ser ut att bli ett löfte inom en snar framtid.
© Michael Tapper, 2020, i Elisabet Björklund, Tommy Gustafsson & Ulf Zander (red.) Historiska fiktioner: En antologi om film, tv och historia. Stockholm: Carlssons 2020, s. 140–156.
Noter
[1] Anon, China Military Power 2019: Modernizing a Force to Fight and Win (A Defence Intelligence Report), Washington, D.C: Defense Intelligence Agency (USA) 2019, s. V.
[2] Brown, Kerry, The World According to Xi, London & New York: I.B. Tauris, s. 48 ff.
[3] Buckley, Chris, “China Enshrines ‘Xi Jinping Thought,’ Elevating Leader to Mao-Like Status”, New York Times 2017-10-24, https://www.nytimes.com/2017/10/24/world/asia/china-xi-jinping-communist-party.html (läst 2019-01-25).
[4] Brown, Kerry, CEO, China: The Rise of Xi Jinping, London & New York: I.B. Tauris 2017, s. XVIII.
[5] Kerry Brown 2017, s. 28.
[6] Economy, Elizabeth C, The Third Revolution: Xi Jinping and the New Chinese State, New York: Oxford University Press, s. 190 ff.
[7] China Military Power 2019, s. 2–6.
[8] Flores, Juan, ”Ny granskning: Kina näst största vapentillverkaren”, Dagens Nyheter, 2020-01-27. Se även Stockholm International Peace Research Institutes hemsida för rapporten: https://sipri.org/media/press-release/2020/new-sipri-data-reveals-scale-chinese-arms-industry (publicerad och läst 2020-01-27).
[9] Lovell, Julia, Maoism: A Global History, London: Bodley Head 2019, s. 142 ff. & 266 ff.
[10] Se bland annat talet i Förenta Nationernas generalförsamling av ledaren för den kinesiska delegationen Teng Iisiao‐ping 1974-04-11, ett utdrag publicerades i New York Times dagen därpå: https://www.nytimes.com/1974/04/12/archives/excerpts-from-chinese-address-to-u-n-session-on-raw-materials.html (läst 2020-01-30).
[11] Se böcker som Modin, Ulf, Det är rätt att göra uppror: Studentrörelser i världen, Mariehamn: PQR-kultur 2008.
[12] Augustsson, Lars Åke & Hansén, Stig, De svenska maoisterna, Göteborg: Lindelöws bokförlag, s. 44.
[13] Wong, Edward, “The Little-Known Role of Western Economists in Building a Post-Mao China”, New York Times, 2017-01-25. https://www.nytimes.com/2017/01/25/world/asia/china-economy-julian-gewirtz.html (läst 2019-01-25).
[14] Enligt affärstidningen Forbes var han år 2019 Kinas rikaste person och nummer 21 på listan över världens rikaste multimiljardärer, se https://www.forbes.com/profile/jack-ma/ (läst 2020-01-30).
[15] Xi Jinpings ”tankar” finns sammanställda i Xi, Jinping, The Governence of China vols. I & II, Intercultural Press, 2015.
[16] Anon, ”His Own Words: The 14 Principles of ‘Xi Jinping Thought’, BBC Monitoring 2017-10-24 (en sammanfattning av en rapport i China Central TV-1 2017-10-18), se https://monitoring.bbc.co.uk/product/c1dmwn4r (läst 2020-02-01).
[17] Nicas, Jack, Isaac, Mike & Swanson, Ana, ”TikTok Said to Be Under National Security Review”, New York Times 2019-11-01, https://www.nytimes.com/2019/11/01/technology/tiktok-national-security-review.html?searchResultPosition=1 (last 2020-01-10).
[18] Lim, Louisa & Bergin, Julia, “Inside China’s Audacious Global Propaganda Campaign”, The Guardian 2018-12-07, https://www.theguardian.com/news/2018/dec/07/china-plan-for-global-media-dominance-propaganda-xi-jinping (läst 2019-01-20).
[19] Conlan, Tara, “Chinese News Channel Dealt Blow as Former Ofcom regulator Quits”, The Guardian 2019-09-18, https://www.theguardian.com/tv-and-radio/2019/sep/18/chinese-news-channel-dealt-blow-as-former-ofcom-executive-quits?CMP=Share_iOSApp_Other (last 2020-01-20).
[20] Rahman, Abid, “Steven Spielberg’s Amblin Pacts With China’s Alibaba Pictures Group”, The Hollwood Reporter 2016-09-10. https://www.hollywoodreporter.com/news/steven-spielbergs-amblin-pacts-chinas-936630 (läst 2020-01-31).
[21] Kaiman, Jonathan, “China’s Dalian Wanda Group buys Legendary Entertainment for up to $3.5 billion”, Los Angeles Times 2016-01-11. https://www.latimes.com/entertainment/envelope/cotown/la-et-ct-wanda-buys-legendary-entertainment-20160111-story.html (läst 2019-02-03).
[22] Anon, “It’s a Wanda-ful Life”, The Economist 2015-02-12.https://www.economist.com/business/2015/02/12/its-a-wanda-ful-life (läst 2019-02-03).
Anon, ”SF Bio säljs till världens största biografkedja”, Dagens Nyheter 2017-01-23
https://www.dn.se/kultur-noje/sf-bio-saljs-till-varldens-storsta-biografkedja/ (läst 2019-02-03).
Anon, ”Nya bioskylten får underkänt: ’En styggelse’. Nu plockas de klassiska SF-skyltarna ner från landets biografer. Men biokedjans nya symbol har redan fått ett kyligt mottagande”, TT/Sydsvenska Dagbladet, 2018-10-28. https://www.sydsvenskan.se/2018-10-28/nya-bioskylten-far-underkant-en-styggelse (läst 2019-01-15).
[23] Kwok, Ben, ”China’s Oversupply of Movie Theaters”, Asia Times 2019-04-11, se https://www.asiatimes.com/2019/04/article/chinas-oversupply-of-movie-theaters/ (läst 2020-01-30).
[24] Denyer, Simon & Lin, Luna, “China sends its top actors and directors back to socialism school”, Washington Post, 2017-12-01, se https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2017/12/01/china-sends-its-top-actors-and-directors-sent-back-to-socialism-school/ (läst 2019-01-31).
[25] Griffiths, James, ”The Rise of the Chinese Communist Party-approved Blockbuster”, CNN 2019-10-01, se https://edition.cnn.com/style/article/china-movie-censorship-communist-party-intl-hnk/index.html (läst 2020-01-30).
[26] Zuo, Mandy, ”Chinese blockbuster Wolf Warrior 2 set for re-release, but will it end up howling at the moon?”, South China Morning Post 2018-09-15, https://www.scmp.com/news/china/society/article/2164322/chinese-blockbuster-wolf-warrior-2-set-re-release-will-it-end (läst 2019-02-03).
[27] Chu, Karen, ”Oscars: Hong Kong Selects ’Operation Red Sea’ for Foreign-Language Category”, The Hollywood Reporter 2018-09-24, https://www.hollywoodreporter.com/news/hong-kong-picks-operation-red-sea-foreign-language-oscar-1146410 (läst 2019-01-16).
[28] Frater, Patrick & Davis, Rebecca, ”Shanghai Film Festival Abruptly Pulls Opening Film The Eight Hundred”, Variety 2019-06-14, https://variety.com/2019/film/news/shanghai-film-festival-pulls-opening-film-the-eight-hundred-huayi-bros-1203243335/ (läst 2019-06-15).
[29] Kerry Brown 2018, s. 12–21.
[30] Brandenberger, David, National Bolshevism: Stalinist Mass Culture and the Formation of Modern Russian National Identity 1931–1956, Cambridge & London: Harvard University Press, s. 7–8.
[31] Schmidle, Nicholas, ”Inside the Knockoff-Tennis-Shoe Factory, New York Times, 2010-07-19, https://www.nytimes.com/2010/08/22/magazine/22fake-t.html (läst 2019-01-30). Den etymologiska meningen av ”shanzhai” går tillbaka till banditernas härjningar under Song-dynastins och betyder ”fästning i bergen”.
[32] För en bakgrundsteckning av Wu Jings karriär och Wolf Warrior se: Sun, Rebecca, ”Meet the Director Behind China’s Highest-Grossing Film of All Time”, The Hollywood Reporter 2017-12-08. https://www.hollywoodreporter.com/features/meet-director-behind-chinas-highest-grossing-film-all-time-1064322 (läst 2019-01-23).
[33] De mytiska dragen i amerikanske västernhjälten, med fortsättning i den moderne actionhjälten inom kriminal- och krigsfilm, är välbelagda i en rad böcker, bland andra Wright, Will, Sixguns and Society: A Structural Study of the Western, Berkeley: University of California Press, 1975, Slotkin, Richard, Gunfighter Nation: The Myth of the Frontier in Twentieth-Century America, New York: HarperPerennial 1992, McCann, Sean, Gumshoe America: Hard-Boilded Crime Fiction and the Rise and Fall of New Deal Liberalism, Durham: Duke University Press 2000 och Tasker, Yvonne, Spectacular Bodies: Gender, Genre and the Action Cinema, London: Routledge 1993.
[34] Yvonne Tasker 1993, s. 97.
[35] Olsson, Jojje, ”Demografisk bomb kan skaka Kina”, Arbetet 2019-03-18, https://arbetet.se/2019/03/18/demografisk-bomb-kan-skaka-kina/
[36] Loroff, Nicole, ”Gender and Sexuality in Nazi Germany”, Constellations, 3 (1), https://doi.org/10.29173/cons16286 (last 2020-02-10).
[37] Se Tapper, Michael, ”Hjälten som martyr och monster. Breivik, Hamilton och nationens kropp”, Hedling, Erik & Wallengren, Ann-Kristin, Den nya svenska filmen: Kultur, kriminalitet och kakofoni, Stockholm: Atlantis 2014, s. 43–54.
[38] Rebecca Sun 2017.
[39] Osnos, Evan, “Wolf Warrior II” Captures China’s Newfound Identity: An interview with Wu Jing, the star and director of the film”, The New Yorker, 2018-01-01, (läst 2019-01-15)
https://video.newyorker.com/watch/wolf-warrior-ii-captures-china-s-newfound-identity (läst 2019-01-15).
[40] Nordine, Michael, “As China Dominates the Global Box Office, a Look at the Movies Giving Hollywood a Run for Its Money”, Indiewire 2018-04-30, https://www.indiewire.com/2018/04/chinese-box-office-wolf-warrior-2-1201956049/
[41] Lööw, Helene, Nazismen i Sverige 1980–1997. Den rasistiska undergroundrörelsen: musiken, myterna, riterna. Stockholm: Ordfront 1998, s. 352–361.
[42] Frater, Patrick, “Wolf Warrior II’s Massive Success Forces Studios to Rethink China Approach”, Variety 2017-08-31, https://variety.com/2017/biz/news/china-wolf-warrior-ii-1202543266/ (last 2019-01-25).
[43] För BRI-projektet i Walvis Bay, Namibia, se hamnens hemsida på https://www.namport.com.na/news/486/china-harbour-project-aims-to-turn-namibia-bay-into-international-logistics-hub/ (läst 2020-02-11).
[44] Se Box Office Mojo, https://www.boxofficemojo.com/chart/ww_top_lifetime_gross/?area=XWW&ref_=bo_cso_ac (läst 2020-02-10).
[45] Rebecca Sun 2017.