Trumslagarflickan tappar takten

Den lilla trumslagarflickan från 1983 är en av John le Carrés svagare romaner, sannolikt för att den avviker från det kallakrigsscenario som annars dominerar hans produktion. Skildringen av 1970-talets krig mellan israelisk underrättelsetjänst och palestinska terroriströrelser har varken raffinerade moraliska komplikationer eller de fingerfärdiga thrillerkittlingar som gjort författaren till en bästsäljarmaskin.

Den kvinnliga huvudpersonen, en vänsterradikal brittisk skådespelerska modellerad på Vanessa Redgrave fast 20 år yngre, är en skrivbordsprodukt som saknar psykologisk trovärdighet. Varför hon som sympatisör för Palestinas sak låter sig förföras av israelisk underrättelsetjänst till att infiltrera en palestinsk terrorrörelse förblir ett mysterium. Här kan man, till le Carrés nackdel, jämföra med Alfred Hitchcocks snarlika scenario i spionklassikern NOTORIOUS från 1946.

För att skaka liv i ett så tunt material – se 1984 års snabbt bortglömda filmversion med Diane Keaton – krävs en konstnärligt orädd regissör med stort kreativt manöverutrymme. Producenterna på brittiska The Ink Factory, som 2016 gjorde tv-serie av le Carrés The Night Manager (Nattjänst, 1993), valde sydkoreanske Chan-wook Park för regijobbet. Det är inspirerat och djärvt med tanke på Parks originella berättarstil och hans ryktbarhet för grafiskt sex och våld i filmer som OLDBOY och HANDMAIDEN.

Park snitsar till nyinspelningen med snygga bildövergångar mellan scenerna och inflikar kluriga tillbakablickar som avslöjar framsagda lögner. I övrigt är hans personliga signatur osynlig. Efter att ha sett fyra av seriens åtta avsnitt tycker jag att det vilar något teatralt och kantigt över berättandet.

Delvis beror det på den klumpiga iscensättningen av spiongenrens ständiga tema om den suddiga gränsen mellan rollspelet i spionbranschen och i privatlivet.  I storyn får det några extra skruvningar av att huvudpersonen Charmian ”Charlie” Ross (Florence Pugh) inte bara skådespelar på teatern utan också i den livslögn hon byggt sin identitet på. Men i stället för att gestalta temat i handlingen låter man Charlie och hennes israeliska hanterare Gadi (Alexander Skarsgård) diskutera rollspel i en rad scener. Som bildsatt radioteater med dialog i stora bokstäver för idioter.

Än mer besynnerligt är saneringen av sex och våld i en berättelse om hur sexuell promiskuitet ersätter intimitet och hur dåtidens ungdomliga revolutionsromantik krockar med terrorismens verklighet. Inslagen av sex som maktspel, av tortyr, våld och avrättningar är alla märkligt kraftlösa, varken förföriska eller obehagliga, utan tryggt tämjda till tv-underhållningsstandard.

The Little Drummer Girl är ingen dålig serie, men oväntat tam för att komma från en regissör av Chan-wook Parks kaliber. Man kan fråga sig varför producenterna hyrde in honom bara för att lägga ett tryckkokarlock på hans explosiva skaparförmåga.

© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-12-14.

The Little Drummer Girl
Tv-serie i åtta avsnitt på CMore. Regi: Chan-wook Park. Manus: Michael Lesslie, Claire Wilson, efter John Le Carré roman med samma namn. Skådespelare: Florence Pugh, Alexander Skarsgård, Michael Shannon, Clare Holman, Amir Khoury. Längd: 0.45/avsnitt. Premiär: 2018-12-13.