Historieförfalskarna
Ola Larsmo (red)
Kaunitz-Olsson
Just nu förbereder PEN Malmö en serie seminarier för våren 2026 om desinformation, censur, angrepp på författare och journalister. Det i ett läge när demokratin är under attack, inte bara från totalitära stater utan också från autokrater framröstade i demokratiska val, islamistiska terrorister och högerextrema trollfabriker. På Reportrar utan gränsers hemsida kan man läsa om hur pressfrihetsindex idag är rekordlågt.
Författare och journalister hotas och misshandlas till tystnad, fängslas och mördas av både regimer och radikaliserade personer. Bokförbuden sprider sig som en farsot, vilket har gjort bibliotekarier till en ny måltavla för tankecensurens kreatur. Tidningar och tidskrifter läggs ned för att allmänheten i demokratiska länder i allt högre utsträckning väljer att hämta nyheter och information från sociala forum och andra onlineplattformar utan faktagranskning. Public service säljs ut eller stryps på anslag även i demokratier som USA, Argentina och Sverige.
Stärkta av demokratins reträtt har de antidemokratiska krigarna vänt vapnen också mot akademisk forskning. Nyckelpersoner bakom hatkören är influerare som Steve Bannon och hans ”flood the zone with shit”-strategi för att underminera tilliten till saklighet och fakta med desinformation. Men även politiker har varit pådrivande, bland andra JD Vance, som med hänvisning till Richard Nixon hållit brandtal om att universiteten är konservatismens värsta fiende.
I antologin Historieförfalskarna vittnar tolv historiker om slaget om verkligheten på nätet. Budskapet nätkrigarna vill hamra in är myten om forskaren som aktivist och forskningen som ett illusionsnummer för att stärka den vänsterpolitiska kancelleringskulturen. Det sägs motivera deras utryckning för att med sitt föregivna sunda förnuft ställa forskaren mot väggen.
En av de medverkande, Lars M. Andersson vid Uppsala universitet, har träffande beskrivit försöken att debattera med dessa självutnämnda auktoriteter som ”att brottas med grisar. Grisen tycker det är festligt och själv blir man smutsig.” Särskilt kvinnor är utsatta eftersom killgissarna – nästan undantagslöst män – i brist på argument då kan växla till kanonader kvinnohatande spyor och hot under sin reträtt.
Ida Östenberg, professor i antikens kultur- och samhällsliv vid Göteborgs universitet, ger exempel på retoriken i sin underhållande essä ”Män förklarar Rom för mig”. I attackerna ser hon ett genomgående tema om att antikens Grekland och Rom blivit näthatarnas Utopia, där en helvit manlig elit höll kvinnorna på mattan och slavar av andra hudfärger under stöveln medan de nedkämpade barbariska horder från öst.
O ve den som komplicerar bilden med fakta, nyöversättningar av klassiska verk eller forskning i förbisedda ämnen som utbytena med Asiens högkulturer, den ekologiska skövlingen, den etniska mångfalden eller kärlekspoesin. Nej, enbart kejsare, gladiatorer, erövringskrig och monumentala byggnadsverk ska det vara, om trollexperterna får bestämma.
Annars slutar meningsutbytet i en grisfest av invektiv om ”inkvoterad batikhäxa”, ”klimakteriekossa” eller Östenbergs favorit, den om att hon tillhör ”hängbröstvänstern”. Ödet delar hon med utländska kollegor, som pensionerade professorn och folkbildaren Mary Beard, författare till bästsäljaren SPQR (2015) – en bok för den seriöst intresserade av Romarriket.
Historieförfalskarna domineras annars av texter om SD:s kampanj under valet 2022 för att utmåla socialdemokraterna som rasbiologiska inspiratörer till Förintelsen. Syftet var att distrahera från den då aktuella granskningen av SD:s faktiska rötter i nazismen. Man redigerade och vantolkade svensk historieforskning, bland annat böcker skrivna av medverkande i den här antologin. En av dem, Niclas Sennerteg, skriver om hur han på nätet mötte av angrepp från folk som ansåg sig kunna tolka hans forskningsrön bättre än han själv.
Målet för angreppen påstås vara värnandet av yttrandefriheten, men i praktiken efterlyser man en högerideologisk utrensningspolitik modell Viktor Orbáns Ungern och Donald Trumps USA. Den har börjat i Sverige med SD:s svarta lista över ”sossiga” tjänstemän i regeringskansliet och drevet för politisk styrning av public service. Slutmålet är att etablera en ny verklighetsbild byggd på alternativa fakta.
Vid horisonten väntar ett orwellskt sanningsministerium som proklamerar ett tankebegränsande nyspråk under slagordet ”okunnighet är styrka”.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-12-11.
PS För en utförligare redovisning av JD Vances tal, se https://www.theguardian.com/commentisfree/2025/may/06/maga-republicans-us-universities.