”Jag är en sån jävla cancer!” utbrister den kriminelle blandmissbrukaren Vince Friedken (Jason Bateman) i slutet av berättelsen. Inte ens hans plågsamt lojale lillebror Jake (Jude Law) säger emot. På tröskeln till sitt livs framgång har Jake, mot bättre vetande, släppt Vince tillbaka in i sitt liv bara för att se honom krossa allt i sin (själv)destruktiva framfart.
Handlingen börjar på Jakes shabby chic-fashionabla krog Black Rabbit, en trendig mix av nattklubb och restaurang vid foten av Brooklyn-bron. Namnet är taget från grungebandet han och Vince hade som tonåringar innan Vinces missbruksproblem satte punkt för karriären. Vi som växt upp med Richard Adams Den långa flykten (Watership Down, 1972) tänker förstås också på romanens olycksbådande svarta kanin från dödsriket.
Kvällens fest – lyxigt inramad med en visning av bling-bling från stans hetaste guldsmeder – inleds med ett tal där Jake välkomnar alla till sitt ställe ”en natt där allt kan hända”. Knappt har han uttalat orden förrän två rånare i balaklava stormar in i lokalen för att trycka upp pistolerna i nyllet på Jake och en i hans personal. Serien återvänder till scenen i varje avsnitt så att vi kan se den med nya ögon. Det är något underligt med att rånarna haft nycklarna till köksingången.
Klockan ställs tillbaka två månader och letar sig under seriens gång allt längre bak i brödernas historia för att ge oss bakgrunden till händelserna. Till en början ser de ut som varandras motsatser: Jake, den hygglige och hårt arbetande, kontra Vince, slappsvansen och parasiten. Men storyn komplicerar efterhand det svartvita dubbelporträttet med en moralisk gråskala och ett barndomstrauma som märkt dem för livet.
Serieskaparen Zach Baylin (Creed III, 2023; THE ORDER) har i Black Rabbit gjort en New York-thriller av klassiskt, rännstensskitigt märke. Där smarta brottsplaner bara är smarta tills de frontalkrockar med verkligheten och blir till tragedier. Han har också skrivit ett manus ovanligt rik på klichébefriade, mänskliga bilder av både huvudpersonerna och alla bifigurerna i det rika persongalleriet.
Det är inte svårt att förstå varför stjärnorna och verkställande producenterna Jason Bateman och Jude Law har kastat sig över projektet. Deras roller blir till en generationsskildring av pojkar – Born in the USA – som ännu vid fyllda femtio inte har växt upp till att bli män. Knarkande på snabba pengar, snabba kickar, snabba genvägar till framgång.
Jake och Vince är som två sidor av samma mynt, en modern symbios av Dr. Jekyll och Mr. Hyde. När en i personalen på Black Rabbit beskriver också Jake som en missbrukare frågar en annan vad han är beroende av och får svaret: ”Sin bror.”
I ett svartvitt klipp till en musikvideo där de framför ungdomsbandets hitlåt ser vi Jake som den snygge sångaren och Vince som den kreativa motorn bakom ett trumset. Inslaget är ett välkommet komiskt avbrott i den annars krassa realismen. Märkligt egentligen eftersom Baylins story och dialog har så mycket gemensamt med kriminalförfattaren Elmore Leonard men saknar talang för dennes avväpnande svarta humor (La Brava, 1083; Out of Sight, 1996). Och humor hade varit en passande resonanslåda för den mörka, närmast ödesmättade highway to hell-skildringen.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-09-19.
Black Rabbit
STRÖMMAD TV-SERIE I ÅTTA AVSNITT. THRILLER. USA, 2025. Skapad av Zach Baylin. Med: Jude Law, Jason Bateman, Cleopatra Coleman, Amaka Okafor. Längd: 0.44–1.08/avsnitt. Netflix.