Gatlopp till himmelen

”Hur kunde det bli så här?” frågar sig pastor Peter Gembäck genom alla de sex avsnitten. Han och de andra i Knutbys Filadelfiaförsamling som framträder i Uppdrag granskning tycks ha vaknat upp ur en 25 år lång lång mardröm. Deras berättelser om mobbning, sexuellt utnyttjande och mord kan tyckas extrema, men gruppdynamiken bakom känns inte bara igen från andra sekter utan också från alla auktoritära maktordningar på skolgårdar, arbetsplatser, i familjer och organisationer.

Som alltid handlar det om någon som i en grupp tar makten över verklighetsbeskrivningen och bestämmer över vad och vem som är rätt respektive fel. Det kunde Åsa Waldau göra med förment uppbackning från den högsta av religiösa auktoriteter, Gud själv. Hennes narcissistiska personlighetsdrag – en av de intervjuade kvinnorna beskriver det i dokumentärserien som att hon alltid var den viktigaste i vänskapsrelationen – steroidpumpades av församlingens beundran till anspråk på att vara utvald.

När hon väl fick de andra att acceptera läran om att det inte var församlingen som var Kristi brud, såsom Bibelns formulering vanligen uttolkas, utan hon personligen, fick hon total makt. Därefter började en process vi känner igen från både sekter och totalitära stater: rena sorterades från orena.

Eftersom allt är rent för den rene fanns det inget Åsa och hennes inre krets av ledare med idag ökända namn som Helge Fossmo och Urban Fält kunde göra som var fel. De andra församlingsmedlemmarna hade bara att lyda blint. Ingenting hände dock över en natt, utan det var en process över flera år under vilka ledargarnityret successivt tänjde på gränserna.

Utfrysning eskalerade till att låsa in folk i förråd, låta dem sova i vindskydd på vintern, flytta barnen till någon rättrogen medlem och slutligen till regelrätt misshandel. Detsamma gällde sexövergreppen, som började med tafsanden för att via kärleksförklaringar övergå i samlag i syfte att hjälpa pastorerna i deras andliga kamp mot ondskan. Åsa hade sina ”lyktstolpar”, männen sina ”döttrar”. Språkbruket var centralt för att manipulera verklighetsuppfattningen; saker och ting fick inte kallas vid sina rätta namn eftersom korthuset då riskerade att rasa.

Knutby-sekten har varit en medial följetong, men det som gör Uppdrag gransknings nya serie unik är att man låter sektmedlemmarna själva berätta om att det som utifrån såg ut som vansinne men som var självklart för alla på insidan. En av de åtalade anmälde sig själv: Peter Gembäck. Han fanns i Knutby redan innan Åsa Waldau anlände 1993 och gör något så enastående modigt som att vittna mot sig själv framför kameran. Kring honom fyller andra församlingsmedlemmar i med personliga berättelser.

Paraden av talande huvuden kan tyckas enformigt i en dokumentär på dryga tre timmar. Men som alltid överträffar verkligheten fiktionen i sin förmåga att fängsla, särskilt som de medverkande själva kommer med så insiktsfulla reflektioner om hur de manipulerades till underkastelse. En nyttig lektion för oss som tar friheten för självklar.

© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-06-18.

Uppdrag Granskning: Knutby
Dokumentärserie i sex avsnitt. Med: Peter Gembäck, Patrik Waldau med flera församlingsmedlemmar som valt att uppträda endast med förnamn eller under pseudonymer. Längd: 0.22–0.38/avsnitt. Alla avsnitt är tillgängliga på SVT Play.