Babylon Berlin och kampen för demokratin

Folke Schimanski påstod i måndagstidningen den 1 juli att tv-serien Babylon Berlin skulle bekräfta nazipropagandan om dekadensens Weimartyskland. Hade han bemödat sig om att se tv-serien eller läsa Volker Kutscher romaner istället för att stirra sig blind på några reklamblänkare så hade han fått en rakt motsatt bild.

Babylon Berlin är en kriminalserie som sträcker sig över åren 1929–1938, alltså Weimarrepublikens sista år och nazifieringen av Tyskland fram till andra världskriget. Det är en ambitiös historieskildring men ur ett bestämt perspektiv, där vi genom huvudpersonen, kriminalaren Gereon Rath, i seriens första del bevittnar hur antidemokratiska krafter från kejsartiden konspirerar för att krossa demokratin.

Demokratin står alltså i högsta grad i centrum och får en minnesvärd banérförare i den lågmälde polischefen August Benda, ett hatobjekt för såväl kommunister som nazister och konservativa eftersom han är socialdemokrat och jude. Sossehat och antisemitism, låter det bekant?

”Dekadensen” i form av porrfilmsindustri, prostitution och jazzklubbar är bara enstaka pusselbitar i seriens mycket större porträtt av ett Berlin i brytpunkten mellan 1800-talets klassamhälle och det framväxande välfärdssamhället, mellan borgerlig nationalromantik och radikal modernism. Att just bostadspolitiken hamnat på undantag är kanske inte så konstigt, även om vi under handlingens gång stöter på flera av stadens nybyggen – bland annat i bakgrunden under 1 maj-kravallerna 1929.

© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-07-03 (i tryck 2019-07-04).