Idag vet inte många vem Seymour Hersh är. Men det räcker att nämnda två exempel på hans många prisbelönta reportage för att få äldre läsare att minnas vilket enormt genomslag hans journalistik fick över världen: Det Pulitzerprisbelönta avslöjandet av amerikanska arméns massaker 1968 på uppemot 500 kvinnor, barn och gamla i My Lai (Song My) under Vietnamkriget. Och skandalen 2004 kring den systematiska tortyren av irakiska fångar i Baghdads ökända Abu Ghraib-fängelse efter USA:s invasion.
Dokumentärfilmaren Laura Poitras (CITIZENFOUR) fick tjata i 20 år innan Hersh – idag 88 år gammal men fortfarande aktiv efter mer än 65 år i yrket – ställde upp på att medverka i Netflix-aktuella Cover-Up (”mörkläggning”), om hans liv och arbete. Egentligen är han ett illa valt intervjuobjekt eftersom han ogillar att prata om sig själv. Hans grundregel är att ingenting ska stå ivägen för nyheterna, allra minst hans eget ego.
Hersh hittade till journalistiken från Chicagos arbetarkvarter South Side. Via kvällskurser, historiestudier vid stans universitet och ett jobb som springpojke på en nyhetstjänst fick han chansen att vässa sina talanger som kriminalreporter. Efter militärtjänstgöringen skickades han 1966 av nyhetsbyrån Associated Press (AP) till Washington med uppdraget att rapportera från Pentagon under det eskalerande Vietnamkriget.
Väl i huvudstadens militärhögkvarter noterade han hur kollegorna i sina artiklar okritiskt kopierat informationen i de officiella pressreleaserna. Han ville veta mer. Under pauserna mellan presskonferenserna började han därför prata med officerare i korridorerna. De gav honom en radikalt annorlunda bild av krigets vardag, präglad av stabschefen general Westmorelands uttryckliga order om att behandla alla vietnameser som fiender, också civila. Med känt – eller snarare ökänt – resultat.
My Lai-massakern visade sig inte var den enda den dagen eller ens i det området. Arméledningen gjorde fänrik Kelley och ett tjugotal soldater, flera av dem tonåringar, till syndabockar trots att de handlat på order uppifrån. Mönstret upprepade sig i Abu Ghraib-skandalen: Underbefäl och soldater utmålades som monster och dömdes, ansvariga befäl gick fria. Händelserna avfärdades som en anomali fastän det fanns belägg för att CIA etablerat ett globalt nätverk av hemliga centraler där misstänkta terrorister utsattes för ”förstärkta förhör” under USA:s ”krig mot terrorn”.
Men Hersh har hunnit med mycket mer med hjälp av sin trovärdighet och sitt stora nätverk av källor inom militären, statsapparaten och politiken: Viktiga artiklar om Vita Husets finansiering av inbrottet 1972 i Demokraternas högkvarter i Watergate. Avslöjandet av Henry Kissinger och CIA:s inblandning i militärkuppen 1973 mot Chiles folkvalda socialistregering under president Salvador Allende liksom deras konstitutionsvidriga övervakning av student- och antikrigsrörelsen. Inte undra på att president Nixon satte Hersh på sin fiendelista just för dennes skicklighet i att exponera mörklagda skandaler.
Idag behöver världens folk journalister som Seymour Hersh mer än någonsin. Någon som aldrig viker ner sig för populisters hat och maktspråk. Inte tvekar att ställa obekväma frågor eller låter sig orbaniseras av ren bekvämlighet.
Hans och andra grävande reportrars arbete kräver tid, kostar pengar. Då måste det också finnas läsare som i stället för att söka nyheter bland trollfabricerad desinformation på nätet är beredda att betala för kritiskt granskande journalistik. Utan den ingen demokratisk kontroll av makten. Utan den är vi inte längre medborgare utan lättmanipulerade undersåtar.
© Michael Tapper, 2026. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2026-01-07.
Cover-Up: Seymour Hersh och jakten på sanningen
STRÖMMAD LÅNGFILM. DOKUMENTÄR. USA, 2025. Cover-Up. Regi: Laura Poitras, Mark Obenhaus. Med: Seymour Hersh, Bob Woodward, Antonio Taguba, David Obst. Längd: 1.58. Netflix. Premiär: 26.12.
Seymour M Hersh Reporter: A Memoir, Allen Lane 2018.