Trustorhärvan är 1900-talets största svenska ekobrott. Som avslöjats, vill säga. Kotlettfriserade finansligister lyckades köpa investmentbolaget för att plundra det på närmare en halv miljard kronor utan att någon synade deras tidigare skumraskaffärer. Tvärtom fick de hjälp från finansmän som själva såg chansen att göra sig en hacka. Allt enligt börsvärldens första bud ”Du ska inte åka fast.”
Golden Boys är en dramatiserad kortversion av Gunnar Lindstedts bästsäljare Svindlande affärer (i nyutgåva med titeln Trustorhärvan), byggd på hans Stora Journalistpris-belönade reportageserie för Svenska Dagbladet. Persongalleriet och några detaljer har gallrats bort för att ge större plats åt familjeintriger och kärleksförvecklingar. Möjliggörare har försvunnit medan motståndare har av oklar anledning bytt namn trots att de är välkända genom Lindstedts bok.
Serien börjar våren 1997. Thomas Jisander (Erik Svedberg-Zelman) besöker sin kusin Joakim Posener (Adam Lundgren) i hans cell på Asptunaanstalten. Posener har en plan, egentligen samma plan som fått honom dömd i danska Thulhärvan. Och i stora drag samma plan kumpanen Peter Mattsson (Viktor Björkberg) jobbat efter i norska Effex-affären. Trion ska ta över ett kapitalstarkt företag för att tömma kassan till privata utsvävningar och maskera brottet genom kortfristiga lån och snabba kontotransaktioner.
Men de behöver en frontfigur med såväl kapital som trovärdighet för att maskera sina roller. Honom hittar de i ölimperiefamiljen Guiness svarta får, baron Jonathan (Nigel Havers), känd som lord Moyne. Pank men med påhittat mångmiljonkonto i ett brevlådeföretag och en plats i brittiska parlamentets överhus. Kontroversiell för sina högerextrema åsikter från sin mor och styvfar, fascistledarparet Diana och Oswald Mosley, och sin aktivitet i rasistiska lobbygruppen Monday Club.
Det sistnämnda berättar inte serien utan visar upp baronen som en snäll excentriker. Han blir trumfkortet som täpper till käften på skeptikerna. Att inte en enda börshaj kollar upp hans bakgrund och verkliga tillgångar inför en mångmiljonaffär är ändå märkligt. Internet var på spädbarnsstadiet, men telefon och fax fanns. Men den ende som gör sig besväret att använda dem är ekonomijournalisten Gunnar Lindstedt (Jonas Karlsson), som omgående får bekräftelse på sina misstankar.
Första avsnittet berättas på oroväckande tristsvenskt manér. Vi introduceras för rollgalleriets huvudfigurer med pedagogisk berättarröst och i stela kammarspelscener. Därefter blir det bättre när regissören Ivica Zubak (Måste gitt, 2017) drar upp tempot, förtätar dramatiken och använder påhittig animation för att förklara en del komplicerade turer i pengafifflandet.
Som hämtat ur norska serien Exit (2019–23), svinar lyxtörstande Mattsson och Jisander loss med ett gäng trofébrudar i St. Tropez. Med mer brunsthormoner än hjärnceller i kroppen gör sig duon gör sig ökända som ”no-limit-men” för sina korkade påhitt betalda med kreditkort utan köpgräns. Men gänget hinner bara dansa en sommar innan kulissbygget rämnar.
Jag saknar en epilog om vad som hänt sedan dess, gärna med Lindstedt och härvans huvudpersoner framför kameran. Nu avslutas serien i en melankolisk slutscen. I ett öde, kargt landskap, kanske Patagonien, kör Posener till sin exil från Sverige. Bort från sin familj, från livet. En moralisk önskeknorr. För kanske har han fortsatt festen någon annanstans.
TV-SERIE I FYRA AVSNITT. DRAMA. Sverige, 2026. Skapad av: Erik Hultkvist efter Gunnar Lindstedts reportagebok Svindlande affärer (2000). Med: Adam Lundgren, Erik Svedberg-Zelman, Jonas Karlsson, Viktor Björkberg, Nigel Havers. Längd 0.44/avsnitt. TV4/TV4 Play.
© Michael Tapper, 2026. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2026-05-01.
