The Handmaiden

Sydkorea 2016. Ahgassi. Regi: Chan-wook Park. Skådespelare: Tae-ri Kim, Min-hee Kim, Jung-woo Ha, Jin-woong Cho. Åldersgräns:  15 år. Längd: 2.24.

Fingersmith – ordagrant översatt: ”fingersmed” – är titeln på Sarah Waters intrikata kriminalroman, som är förebilden till Chan-wook Parks senaste film. Uttrycket är en omskrivning för ficktjuv, vars fingerfärdighet också utmärker den brottsliga plan som sätts i verket. Under handlingens gång får emellertid begreppet ytterligare en betydelse när huvudpersonen, en kvinnlig tjuv, blir medbrottsling till en sol-och-vår-bedragare.

Bedragaren utger sig för att vara en adelsman när han uppvaktar en rik änka, och för att underlätta förförelsen har han sett till att tjuven fått anställning som kammarjungfru hos det tilltänkta brottsoffret. Planen är att efter bröllopet sätta bruden på mentalsjukhus och lägga beslag på hennes tillgångar. En komplikation är emellertid av att kammarjungfrun och änkan förälskar sig i varandra.

Chan-wook Park (Oldboy) har överfört handlingen från det viktorianska London till 1930-talets Korea. Romanens undertext om klassmotsättningar blir än mer explosiv av de spända relationerna mellan företrädarna för den brutala japanska ockupationsmaktens härskarklass och bedragarna som fattiga koreanska hämnare. Men nu har ju kriminalfiktionens historia lärt oss att sakernas tillstånd inte alltid är vad de synes vara, och det bekräftas med eftertryck av intrigens många sinnrika nålkurvor.

Liksom Gillian Flynns och David Finchers GONE GIRL är Waters roman och Parks film en thriller med samhällskritisk undertext. Det labyrintiska berättandet används för att fördjupa porträtten av huvudpersonerna och därmed den tragedi som följer på deras respektive bedrägerier. Handlingen är uppdelad i två delar för att på så sätt skildra händelserna ur olika perspektiv och därmed blotta de grymma mekanismer som gör kvinnorna – tjuven Sook-Hee (Tae-ri Kim) och änkan Lady Hideko (Min-hee Kim) – till både offer och förövare. Sedan följer en epilog med ytterligare skruvningar.

Centralt för berättelsen är huvudpersonernas sexuella utforskningar av varandra. Deras intima stunder blir till en fristad från våldet och övergreppen som präglat deras liv. Man får gå tillbaka till Michael Powells storhetstid och filmer som Svart Narcissus (Black Narcissus, 1947) för att hitta någon som motsvarighet Parks förmåga att ladda den mest oskyldiga scen med ångande erotik. Vem kunde väl ana att slipningen av en vass tand med en fingerborg kunde bli ouvertyren till passionerad kärlek?

Likheterna till Powells filmer blir än mer slående i användningen av en färgsymbolik som följer dramats skiftningar. Se till exempel kontrasten mellan det varma kvinnorummet för ömsesidig njutning och återblickarna till den kyliga lokalen där japanska krigsherrar lyssnar till pornografiska berättelser och iscensätter sina sadistiska fantasier.

I källaren finns en samling könsorgan bevarade i burkar med formaldehyd som blir till en bild av deras avhumaniserade syn på sexualiteten: könsdelar utan kroppar, utan känslor. Samlingen symboliserar den japanska militärmaktens övergrepp på landet, framförallt det sexuella slaveri som tvingades på många tusen koreanska kvinnor i de japanska soldatbordellerna.

Park behöver, med undantag för en scen, inte ta till de grafiskt våldsamma inslagen vi känner från hans tidigare filmer. Våldet är inbyggt i arkitekturen och utgör själva guldburen som håller Lady Hideko inspärrad.

© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-01-27.

PS Sarah Waters roman Fingersmith har även producerats som miniserie för BBC år 2005. Finns utgiven på brittisk dvd.

3 x Chan-wook Park

JSA: Joint Security Area (2000). Ett mordmysterium på gränsen mellan Nord- och Sydkorea som slog alla publikrekord. President Moo-hyun Roh underlättade samtalen 2007 med sin nordkoreanske kollega genom att ge honom en DVD-kopia av filmen.


OLDBOY (2003). En tragedi av antik-grekiskt snitt i den moderna thrillerns kläder som blev Parks internationella genombrott. Briljant uppvisning i berättarteknik gjorde filmen till en omedelbar klassiker.


Thirst (2009). Skräckfilm löst baserad på Émile Zolas roman Therese Raquin om en katolsk präst som blir vampyr och förälskar sig i sin väns hustru.

© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-01-27.