Silence

USA/Taiwan/Mexiko 2016. Regi: Martin Scorsese. Skådespelare: Andrew Garfield, Adam Driver, Liam Neeson, Tadanobu Asano, Ciarán Hinds. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.41.

Silence är den tredje filmatiseringen av katolske författaren Shusaku Endos roman Tystnaden. Men Scorsese lyckas inte bättre än sina föregångare med att ge berättelsen om katolska martyrer i 1640-talets Japan något andligt djup. Ändå är den som skräddarsydd för en regissör som under sin uppväxt funderade på att bli präst och som med kraft fångade trons mysterium i KRISTI SISTA FRESTELSE. Storyn har dessutom slående likheter till västernlegenderna om hur fångenskapen hos amerikanska urinvånare kunde leda till att kristna tappade tron och därmed sina själar.

Det är vad ryktet säger har hänt historiske missionären Cristóvão Ferreira (Liam Neeson) i Japan. Efter en offentlig apostasi har han tagit namnet Sawano Chuan, övergått till buddhismen, gift sig och hjälper nu härskarna att rensa landet från kristendomen. Ferreiras adepter, nybakade jesuitprästerna Rodrigues (Andrew Garfield) och Garupe (Adam Driver), vägrar emellertid tro på hans svek, utan åker för att söka läromästaren och återuppta missionsarbetet.

Snart blir resan till en prövning av fysisk tortyr och teologiska konflikter men framförallt av Guds tystnad. Först inför sin egen apostasi får Rodrigues ett budskap från Kristus. Eller får han det?

Silence hade sin urpremiär i Vatikanen, fast jag undrar om filmen ens kan övertyga de redan frälsta med sina förvånansvärt simpla dialogdueller mellan kristna anspråk på universalitet och japansk chauvinism. Händelserna blir också obegripliga av att man ignorerar bakgrunden till antagonismen mot de kristna i Shimbara-upproret 1637–38.

Det var en bonderevolt under ledning av karismatiske katoliken Amakusa Shiro, vars martyrdöd utlöste bannlysningen av kristendomen. Här finns en för Silence ironisk parallell till katolska kyrkans förföljelser av valdenserna efter att de medverkat i en rad bondeuppror i medeltidens Europa (se Umberto Ecos roman Rosens namn). Utan den vetskapen framstår de japanska furstarnas brutalitet som enbart vettlös.

Scorsese förminskar i stället historien till de religiösa prövningarna för en man: Rodrigues, som i sin tur förminskas av manusets flacka personteckning. Utan psykologiska inblickar framstår han som både mänskligt omogen och religiöst obevandrad. En förvirrad yngling på en mörk, smutsig jord under en tom och grym himmel.

© Michael Tapper, 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-03-03.