Mrs. Henderson presenterar

Storbritannimrs_henderson_presentsen 2005. Mrs. Henderson Presents. Regi: Stephen Frears. Skådespelare: Judi Dench, Bob Hoskins, Christopher Guest, Kelly Reilly. Längd: 1:43.

I Mrs. Henderson presenterar lämnar Stephen Frears den socialpolitiska samtidskommentaren i Dirty Pretty Things för en doftlöst välstädad resa till den viktorianska sexualmoralens sönderfall i London under andra världskriget.

”Baserad på verkliga händelser” skildrar filmen hur rika, rastlösa änkan Mrs. Henderson (Judi Dench) år 1937 anländer från Indien och omedelbart tröttnar på Londons sömniga societetsliv. För att få tiden att gå öppnar hon Soho-varitéteatern Windmill efter förebild från Moulin Rouge tillsammans med holländsk-judiske impressarion Vivian Van Damm (Bob Hoskins).

Snart kolliderar Windmills kombination av nakentablåer och musikalnummer mot en dammig censurinstitution under Lord Cromers (Christopher Guest) snörpmunnade ledning. Och då förväntas vi, som knappast förvånas över att hitta titlar som A is for Anal i årets filmcensurlistor, att dra på smilbanden: Tänk att det fanns en tid när män gömde franska vykort under sängen och med darr på stämbanden talade om kvinnans underliv som ”the Midlands”.

Inte så att Mrs. Henderson presenterar är direkt usel. Med så rutinerade huvudrollsinnehavare som Dench och Hoskins är det närmast en omöjlighet. Snarare är det den konstnärliga anonymiteten i filmhantverket och bristen på någon egentlig handling som dödar intresset. Frears vanligtvis så temperamentsfulla regi går här på TV-mässig autopilot, och manuset har inget som helst fokus på vad som ska berättas.

Inledningsvis ser filmen ut att bli en romantisk komedi med halvhjärtade försök till vasstungade replikdueller mellan Dench och Hoskins. Sedan byter man spår till en vemodig betraktelse av Mrs. Hendersons försök att via teaterns flickor leva ut sin egen oförlösta sexualitet. Och så avrundas det hela med dammig Blitzen-nostalgi när Windmill Theatre fylls av brittisk ”Good Old Days”-allsång, patriotisk nakenhet och en stor portion stiff upper lip inför mullret från briserande V-raketer.

© Michael Tapper, 2006. Sydsvenska Dagbladet 2006-03-17.