Thir13en Ghosts

USA 2001thirteen_ghosts_ver1
Regi: Steve Beck. Manus: Neal Marshall Stevens, Richard D’Ovidio efter en berättelse av Robb White. Foto: Gale Tattersall. Musik: John Frizell. I rollerna: Tony Shalhoub, Embeth Davidtz, Matthew Lillard, F Murray Abraham.
Filmstaden i Malmö och Lund

William Castles förlaga från 1960, 13 spöken, är en spökhusfilm om en familj som ärver ett hus fyllt av ondskefulla gengångare. Den krävde speciella glasögon för att framkalla eller ta bort spökena – ett typiskt påhitt, kallat Illusion-O, av denne gimmickfilmens kung – men var för övrigt knappast nyskapande eller skräckinjagande. Men den hade åtminstone en barnslig charm och några kvicka uppslag, något den nya dvd-utgåvan (region 1, med glasögon) vittnar om.

Allt nyinspelningen Thir13en Ghosts kan bjuda på är gammalt stöldgods, plågsamt ointressanta rollgestalter samt många och långa dödperioder mellan de tama så kallade chockeffekterna. Dessutom är det skådespelarna, inte vi i salongen, som bär de nödvändiga spektralglasögonen! Publiken får endast smygtitta. Castle skulle vända sig i sin grav.

Filmen inleds med en spökfångarscen kopierad på upptakten till den första Jurassic Park (1993). Sedan följer filmens enda – och då menar jag enda – intressanta inslag. Det är en långsam 360-graderspanorering i ett rum hos familjen som det handlar om medan vi på ljudbandet hör hur deras liv slås i spillror av en brand som dödar mamman och ödelägger villan. Den är med all säkerhet gjord av budgetskäl för att spilla mer krut på de optiska effekterna, men är filmens mest effektfulla i all sin enkelhet.

Därefter vidtar ett trött hopkok på ett otal spökhusfilmer, inklusive The Haunting och The House on Haunted Hill som bägge nyinspelades 1999 med uselt respektive mediokert resultat. Och den dödliga glaslabyrinten i filmen har man stulit direkt från den betydligt bättre kanadensiska lågbudgetrysaren Cube (1997). Skrämmande uselt.

© Michael Tapper, 2002. Sydsvenska Dagbladet 2002-01-11.