USA/Australien 2002
Regi: Raja Gosnell. Manus: James Gunn efter några tecknade figurer av William Hanna och Joseph Barbara. Foto: David Eggby. Musik: David Newman. I rollerna: Matthew Lillard, Sarah Michelle Gellar, Freddie Prince Jr. Linda Cardellini.
När Scooby-Doo slog igenom på TV 1969 var det knappast den mediokra animationen eller de långsökta berättelserna som gjorde serien populär. Snarare lyckades upphovsmännen Hanna & Barbara (Tom & Jerry, Familjen Flinta) fånga barn- och ungdomspubliken genom att kombinera två populära samtidsfenomen hos målgrupperna: hippiekulturen och skräckfilmen. Men till skillnad från exempelvis Star Trek utvecklades aldrig serien och dess rollgestalter. Scooby-Doo blev istället ett renodlat nostalgifenomen.
Inte oväntat fick årets spelfilmsversion därför ett mycket blandat publikmottagande i hemlandet USA. På internet rasade många över filmen som tråkig och färglös. Tyvärr jämför de nog snarare med det förgyllda minnet av barndomens TV-upplevelser än med den verkliga förlagan. För den nu aktuella biofilmen är en fetischistisk rekonstruktion av originalet – och till samma halvtaskiga resultat. Den plastigt datoranimerade hunden i titelrollen gör några gags som möjligen kan roa de minsta i publiken för stunden. Men det är också allt.
Problemet ligger inte i att rollgestalterna är stereotypa utan att de inte är tillräckligt skruvade. Inte heller faller berättelsens deckargåta, då de fem hjältarna i Mystery Inc. ska gå till botten med den oförklarliga hjärntvättningen av ungdomar på ett nöjesfält, på sina fåniga premisser utan på den skriande idéfattigdomen i berättandet. Det är helt enkelt tråkigt, och Raja Gosnells temperamentslösa, konventionella regi bara understryker den slappa rutinmässighet som utmärker hela produktionen.
© Michael Tapper, 2002. Sydsvenska Dagbladet 2002-08-25.