USA 2001. Regi: Antony Hoffman. M
anus: Jonathan Lemkin, Channing Gibson. Foto: Peter Suschitzky. Musik: Graeme Revell. I rollerna: Val Kilmer, Carrie-Ann Moss, Torn Sizemore, Terence Stamp.
Filmstaden i Malmö och Lund
Långfilmsdebuterande reklammakaren Antony Hoffman har fått en rad starka kort på handen för att kunna göra ett spännande action-drama av Red Planet. Till att börja med kretsar handlingen kring en expedition med destination Mars. Där ska de omskapa planeten till mänsklighetens nya hem eftersom Jorden ligger i dödsryckningar av all global miljöförstörelse.
Det finns alltså ett både angeläget och sannolikt framtidsscenario som vi alla är medvetna om. Till det ska läggas rymden och den främmande planeten som scenplats. De filmiska kvaliteterna är uppenbara, inte minst i rollgestalternas möte med de för människan outforskade och fientliga livsmiljöer.
Som grädde på moset har han fått tillgång till specialeffektresurser av yppersta klass och en rad utmärkta skådespelare i rollistan. Ändå lyckas han göra en av de tråkigaste filmer jag har sedan… ja, faktiskt sedan förra årets science fiction-tristess: Mission to Mars. Och då ska man komma ihåg att undertecknad är en sf-älskare av stora mått.
Vad hjälper väl storslagna miljöer och duktiga aktörer när regissören inte verkar ha någon som helst begåvning för bildberättande, och när manusförfattarna har skrivit en berättelse och en dialog som är så hjärtskärande tråkig och banal att man undrar om de lyft manussidorna direkt ur en TV-såpa?
Handlingen är dessutom ett illa maskerat hopkok på just Mission to Mars, kryddat med Terminator (en mördarrobot följer med expeditionen) och Starship Troopers (mördarinsekter på Mars). Slutligen fungerar inte filmen ens på den mest grundläggande nivån som actionfilm. Därtill är den alltför slapp i tempot och innehåller inga intressanta komplikationer.
Sällan har jag varit på en film där varje möjlighet till spänningsskapande inslag så fatalt har slarvas bort som den här. Resan Lund-Malmö tur och retur till pressvisningen var mer spännande.
© Michael Tapper, 2001. Sydsvenska Dagbladet 2001-03-02.