Babas sång

Indien/Tyskland/Storbritannien 1997. Dance of the Widance of the windnd. Regi: Rajan Khosa. Manus: Robi Mukherjea Foto: Piyush shah. Musik: Shubda Mudgal. I rollerna: Pallavi Kitu Gidwani, Ranmal Bhaveen Gosain, Thakkar Vinod Nagpal, Tara Roshan Bano.
Kino i Lund.

Långfilmsdebuterande Rajan Khosa visar en annan sida av Indien än den som europeisk publik vant sig vid, och det är kanske hans största förtjänst. I modern New Delhi-miljö träder vi in i en ekonomiskt välmående medelklassvärld som balanserar mellan en inbrytande, västerländsk livsstil och tusenåriga andliga och kulturella traditioner.

Huvudpersonen är en ung kvinna som under hela sitt liv tränats av sin mor för en karriär som ragasångerska men som aldrig hittat sin egen röst under den stränga disciplinen. Moderns död sammanfaller med en personlig och konstnärlig livskris. Eleven tappar sin röst.

Men alla de antydningar regissören infogar i filmen för att sammanfläta kvinnans kristillstånd med ett existentiellt drama om konstnärens sökande och med ett Indien i kulturell förändring stannar vid flyktiga och ytliga kommentarer i förbifarten. Här finns varken någon ansträngning till tematisk fördjupning eller något formspråk som förmår höja filmen över en rutinmässig tv-film. Låt vara i indisk miljö.

© Michael Tapper, 2001. Sydsvenska Dagbladet 2001-02-02.