South Park Bigger, Longer & Uncut

south_park_bigger_longer_and_uncutUSA 1999. Regi: Trey Parker. Manus: Trey Parker, Matt Stone, Pam Brady. Musik: Marc Shaiman. Sånger: Trey Parker. Röster: Trey Parker, Matt Stone, Isaac Hayes, Eric Idle, George Clooney, Minnie Driver.

Biopalatset och Metropol i Malmö, Sandrew i Lund

Trey Parker har gjort sig en kar­riär på skrikiga, vulgära filmer som blandar dass- och sexhumor med splat­tereffekter och bisarra musi­kalnummer. Spelfilmen Can­nibal: The Musical (1996) var ett perverst möte mellan Bro­adwayshow à la Oklahoma och seriemördargenre modell När lammen tystnar (The Silence of the Lambs, 1991).

Med tv-serien och nu filmen South Park har Parker över­fört sin estetik till en hypersti­liserad, animerad nidbild av den amerikanska mellanväs­tern med sina egna hemtrak­ter i Colorado som förebild. För i småstadshålan South Park, besjungen i inledningen som en ”whitebread, redneck town”, driver Parker elakt gäck med amerikansk dubbelmoral. Här förfasas vit, kristen medelklass över svor­domar och pruttskämt men sluter gärna blodtörstigt upp bakom främlingsfientliga utfall och nationalistisk krigs­hets.

Finalens klimax utgörs av ett absurdistiskt skildrat krig mellan amerikanska trupper, givetvis med svarta soldater som kanonmat längst fram ­och kanadensiska styrkor, där de senare tecknats som ano­nyma, identiskt lika orienta­ler. Inför den annalkande do­medagen lurar naturligtvis Satan själv på sin återkomst, dock tillfälligt åsidosatt av kollegan Saddam Hussein.

Handlingen och de in­sprängda, Sound of Music-liknande sångnumren träffar de allra mest banala och värsta sidorna av den amerikanska världsbilden mitt i prick. Par­kers användande av en lågpan­nad, pubertal humortradition är inte bara en busaktig men tämligen harmlös spottloska mot borgerlig så kallad god smak. Prutt-komiken blir också ett nedslående uttryck för den enda form för uppror som en ideologilös, ung generation förmår rikta mot ett reaktio­närt och trångsynt samhälle.

Helt konsekvent i denna svart­synta bild av världens tillstånd sker det aldrig någon föränd­ring eller utveckling i detta Mo­ral Majority-paradis. Hålan South Park förblir ett ständigt vinterlandskap av kyla och alienation, stilsä­kert avspeglat i den sterila, avskalade animationen.

© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-02-11.