USA 2000. The Nutty Professor II – The Klumps. Regi: Peter Segal. Manus: Steve Oedekerk, Barsy W. Blaustein, David Sheffield. Foto: Dean Semler. Musik: David Newman. I rollerna: Eddie Murphy, Janet Jackson, Dean Richmond, Jamal Mixon.
Biopalatset i Malmö, Sandrew i Lund
Inte ett uns av Jerry Lewis filmförlaga från 1963, på svenska enfaldigt omdöpt till Dr Jäkel och Mr. Hyde, finns kvar i den här produktionen.
Jag tvekar att kalla den en film eftersom berättelsen nästan saknas; själva handlingen utgör bara en försumbar förevändning för Eddie Murphys sedvanliga orgier i självförhärligande.
Han har formellt sett varken skrivit eller regisserat, men det är tämligen oväsentligt. Inte en sekund film förefaller ha spelats in utan någon av hans sex rollgestalter står i fokus. Som titeln meddelar handlar det således här inte enbart om varmluftsballongformade Sherman Klump utan om hela hans övergödda familj – en samling trista stereotypbilder av svarta som om den hade gjorts av en vit omedelbart skulle ha stämplats som rasistisk.
Den översexuella mormodern, hönsmamman med hönshjärnan, den impotente förloraren till pappa etcetera är alla mer irriterande än roande i sin fårskallighet. Möjligen kan forskare på universitetet häpet brista ut i skratt över filmens klumpiga skildring av den akademiska världen.
Det allra tråkigaste med de senaste femton årens Eddie Murphy-filmer är egentligen inte att de är så dåliga utan vetskapen om att Murphy faktiskt har en genuin komisk talang, en talang som han åtminstone på film gjort allt för att ödelägga.
Istället för att anlita konstnärligt begåvade regissörer och manusförfattare som kan ge honom några utmaningar omger han sig påfallande konsekvent med slätstrukna förmågor.
Resultatet blir därefter en samling lättviktiga och, som här, direkt usla filmer som förpassat Eddie Murphy från att vara en centralfigur inom amerikansk komedi till ett namn som på sin höjd förtjänar att nämnas i förbifarten.
© Michael Tapper, 2000. Sydsvenska Dagbladet 2000-10-27.