Waterboy

waterboy_ver1USA 1999. The Waterboy. Regi: Frank Coraci. Manus: Tim Herlihy, Adam Sandler. Foto: Steven Bernstein. Musik: Alan Pasqua (originalmusik), Creeden­ce Clearwater Revival, Lenny Kra­vitz, John Lee Hooker, Earth, Wind & Fire med flera. I rollerna: Adam Sandler, Kathy Bates, Fairuza Balk, Jerry Reed, Henry Winkler, Blake Clark med flera.

Biopalatset och Filmstaden i Malma och Filmstaden i Lund.

En amerikansk komik på en IQ-nivå ner till en­siffriga tal har etablerat sig bland storsäljarna de senaste åren. Bland stjärnnamnen finns Jim Carrey, Bröderna Farrelly (Dum och dumma­re, Den där Mary) och nu Adam Sandler. Man kan na­turligtvis spekulera över var­för en vuxen publik springer benen av sig för att se orgier i mossiga sexskämt, barnslig kiss- och bajshumor och en makalös fascination för kork­skallar som antihjältar. Kan­ske kommer någon framtida doktorsavhandling att peka på skräcken inför en alltmer komplicerad omvärld eller ho­tet från ett framväxande elitsamhälle som möjliga förkla­ringar.

LARS VON TRIER hävdade i presentationen av sin film Idioterna att vi alla bär på en idiot som kämpar för att kom­ma ut. Själv har jag varken något emot att man är barnslig, kor­kad eller vulgär i sin humor. Helan & Halvan, Bröderna Marx, Jerry Lewis, Monty Py­thon-gänget, Peter Sellers och bröderna Coen har alla skapat stor och intelligent komik med dessa ingredienser. Men det kan man inte med bästa vilja säga om de komiker jag nämn­de inledningsvis.

Ett utmärkt exempel är pre­miäraktuella Waterboy. Här återanvänder manusförfatta­ren och huvudpersonen Adam Sandler intrigen från Sylves­ter Stallons genombrottsfilm Rocky. Vi får följa hur en trettioårig, barnsligt oskulds­full och stenkorkad man för­verkligar den amerikanska drömmen då han mot alla odds vinner äran, berömmel­sen och flickan. Skillnaden är att Waterboy utspelas i Louisiana och handlar om ameri­kansk fotboll.

Endast få minuter in i fil­men förstår vi precis hur det hela kommer att sluta. Varje dramatisk vändning, liksom alla skämt, levereras övertyd­ligt, som om filmmakarna tänkt sig att publiken skulle vara lika stora fullblodsidioter som huvudpersonen. Lägg till en samling klassiska filmkarikatyrer från den amerikanska Södern, alla smutsiga, inavla­de, nerkrökade och djuriska bonnlurkar.

Skräckgalleriet toppas av huvudpersonens Cajun-mor­sa. Hon lagar kräkningsfram­kallande måltider på orm och alligator. Den incestuösa bind­ningen mellan henne och hu­vudpersonen förefaller ha mo­dellerats på Norman Bates psykotiska modersrelation i Hitchcocks Psycho. Mest de­primerande är att rollen spelas av Kathy Bates, en annars mycket begåvad skådespeler­ska som gjort imponerande in­satser i filmer som Lida, Dolores Claiborne och Spelets reg­ler. Här ser man inte ett spår av den talangen.

Waterboy är en uppvisning i fyrkantigt filmberättande och spelet är stundvis i klass med skolteater. Humorn i denna så kallade komedi saknar dessut­om både originalitet och djärv­het. För mig var den enda kvar­dröjande känslan att det knap­past finns något så tråkigt som dålig komedi.

© Michael Tapper, 1999. Sydsvenska Dagbladet 1999-06-30.