Throne of Games

Game of Thrones möter Dan Brown i operabombastiska medeltidssåpan Knightfall.  Blodet sprutar. De förbjudna lustarna ångar. Actionscenerna larmar. Intrigmakarna skriker ut sina ränker. Och kodade meddelanden står som spön i backen. Allt ackompanjerat av en Carl Orff-marinerad orkestermusik, uppbackad av pop-gregorianska körer.

Subtiliteter står sannerligen inte på menyn i denna tv-serie signerad manusförfattarna-producenterna Don Handfield och Richard Rayner. Hade jag inte läst eftertexterna skulle jag gissat att Michael Bay var upphovsmannen. Varje dramatisk komplikation bokstaveras i versaler, inget lämnas åt åskådarens fantasi.

Handlingen blandar historisk verklighet med saga i detta förspel till franske kung Filip IV:s (”den sköne”) beslut 1306–07 att stärka såväl sin makt som statskassan genom att förvisa judarna och fängsla Tempelriddarna. På så sätt kom han inte bara åt deras pengar, utan slapp också betala sina ansenliga skulder.

Till det lägger serien påhittade personer och legenden om den heliga gralen. När en stridslysten yngling vid namn Parsifal (Bobby Schofield) ansluter sig till de politiskt försvagade Tempelriddarna lär ingen i publiken tvivla på att hans och den av samtliga i serien eftertraktade gralens öde är sammanlänkade.

Huvudpersonen, åtminstone i seriens inledande avsnitt, är annars tempelriddaren Landry (Tom Cullen). Ännu femton år efter nederlaget mot muslimska styrkor i Palestina har hans posttraumatiska stress ännu inte lagt sig. Det trots att han dövar sina skuldkänslor med idoga nattbesök i drottningens sängkammare. Samtidigt har han dåligt samvete eftersom han är han kungens bästis. Vi behöver inte ens ana vart det triangeldramat leder.

Skurken presenterar sig direkt vid sin entré. Det är kungens rådgivare William de Nogaret (Julian Ovenden) och så skamlös att han i tid och otid – även vid kungens bord – babblar obesvärat om sina förment listiga konspirationer. Tydligen är de flesta rollfigurer samt publiken så trögfattade i manusförfattarnas ögon att de måste få hans avsikter bankade i huvudet med spikklubba för att förstå vad som är på gång. Sa jag att Landry (ovan) är klädd i vitt medan de Nogaret (nedan) bär svart?

© Michael Tapper 2017. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-11-10.