Oscar Micheaux och de afroamerikanska filmpionjärerna

När det talas om filmhistoria är det som regel historien om de stora filmbolagens spelfilmer man syftar på. Man glömmer lätt den animerade filmen, dokumentären, experimentfilmen, fackföreningsfilmen och kanske framförallt filmer gjorda av och för etniska minoriteter. Mellankrigstiden var blomstringstiden för film på jiddisch i New York, och samtidigt uppstod en afroamerikansk filmproduktion. Den senare har äntligen uppmärksammats med en amerikansk samlingsbox av filmer på bluray och DVD som finansierats med insamlade pengar.

micheaux-murder-in-harlem

I Hollywoods skugga

Avgörande för uppkomsten av afroamerikansk film var segregationen, som bland annat gjorde att det fanns separata biografer eller skilda läktare för ”whites” respektive ”coloreds”. På filmduken sattes svarta regelmässigt i stereotypa roller som betjänten, vilden, den barnsliga fårskallen och i tidig ljudfilm som artisten med rytmen i blodet. Ytterligare salt i såren var att rollerna ofta spelades av vita i grotesk blackface-sminkning. Den tändande gnistan blev D.W. Griffiths succé med hatfilmen Nationens födelse (1915), som orsakade kravaller i flera storstäder och blåste nytt liv i den vita terroriströrelsen Ku Klux Klan.

De afroamerikanska filmpionjärerna startade emellertid ur ett hopplöst läge. Hollywood var inte intresserad av minoritetsfilm. Man tvingades därför, liksom kollegorna i jiddischfilmen, skapa sina egna strukturer för produktion och distribution till de biografer som kunde och vågade visa filmerna.

ebony-filmsMot sig hade man Hollywoodbolagens block-booking, ett kontraktssystem som tvingade  biografägarna att hyra ett tiotal mindre intressanta filmer för att få en eller två kassasuccéer. På så sätt blockerade marknadsledarna effektivt konkurrensen från nya uppstickare. Till det kom lokala censorer som klippte sönder filmerna och poliser som tog dyrbara kopior i beslag efter godtyckliga uppfattningar om att det dolde sig ett uppviglande eller omoraliskt innehåll i dem.

Inte ens den egna publiken såg alltid sina filmpionjärer med blida ögon, och det med viss rätt. En del gjorde det nämligen lätt för sig genom att imitera Hollywoods berättarmönster, inklusive de grovkorniga rasstereotyperna. Komikerna på Ebony Film under 1910-talet var inte främmande för att plagiera slapstickkungen Mack Sennetts filmer med Charlie Chaplin och ”Fatty” Arbuckle.

Senare, på 1930- och 40-talen, gjorde sig Spencer Williams känd för sina många genrefilmer som slaviskt följde framgångsrika Hollywoodrecept. En sådan var västernfilmen The Bronze Buckaroo (1939), med Gene Autreys populära ”sjungande cowboy”-filmer som förebild. Hjälterollen spelades av en aktör så ljushyad att han lätt kunde tas för att vara vit, medan hans mörkhyade sidekick är en stenkorkad driftkucku direktimporterad från den vita filmindustrins mittfåra.

oscarmicheaux

Oscar Micheaux

Störst framgång fick emellertid boxens huvudperson, en författare och filmregissör som genomgående struntade i alla regler och utmanade alla etniska gränsdragningar: Oscar Micheaux. Med intäkterna från sina bästsäljande romaner i egen publicering samt aktiekapitalet i Micheaux Film & Book Company regidebuterade han 1919 med den självbiografiskt baserade The Homesteader. Filmen var en explosiv kärlekshistoria mellan en svart man och en vit kvinna som hindras av segregationens gränser. De gifter sig olyckligt på var sitt håll, och först när det visar sig att kvinnan är ljushyad mulatt kan de slutligen få varandra.

Hans nästa två filmer, Within our Gates och The Symbol of the Unconquered (båda 1920), var än mer ambitiösa och gjordes som svar på Nationens födelse. Griffiths absurda mytbildning om Ku Klux Klans ädla strid mot kriminella och väldtäktsbenägna svarta med drömmar om en afroamerikansk diktatur kontrades av Micheauxs realistiska scenarier.

micheaux-within-out-gates

Within our Gates berättar om den svarta skollärarinnan Sylvias kamp för att samla pengar till en skola medan hon plågas av traumatiska minnen. Som barn ser Sylvia sin adoptivfar bli oskyldigt lynchad av en vit mobb, och som tonåring utsätts hon för ett våldtäktsförsök av en vit markägare. Sylvias erfarenheter var välbekanta för publiken, och Micheaux hade lätt kunnat göra filmen till hatpropaganda, som Griffith men med omvända förtecken.

I stället utmynnar den – likt många av hans filmer på tema segregation – i nyansering och försoning. Segregationens onda är inte bestämt av etnicitet utan av klass, och åtminstone några av de vita förmår övervinna sin rasism för att hjälpa Sylvia. Senare i karriären skulle Micheaux även ta upp kontroversiella ämnen om afroamerikanska gangstrars och skurkaktiga prästers exploatering av andra svarta. Hans budskap om att se bortom hudfärgen till individens inre egenskaper är tydligt.

Arvet efter Micheaux

Micheauxs betydelse för afroamerikansk filmhistoria kan inte överskattas trots att bara en handfull av hans totalt 44 filmer har överlevt. Inte bara berättelserna var komplexa, det var också berättandet och rollfigurernas psykologi. Det ser man redan i Within our Gates, som i en rad återblickar rullar upp Sylvias bakgrundshistoria och ger oss en insikt i både hennes känsloliv och omständigheter.

scar-of-shameHans popularitet lockade också en vit publik, något som gjorde vita producenter intresserade av att göra film i samma anda. En sådan var David Starkman, som i den numera klassikerstämplade The Scar of Shame (1927) skildrar städernas växande svarta medelklass. Hollywood tog slutligen notis och lät stjärnregissören King Vidor göra kritikerhyllade Hallelujah (1929), ett kärleksdrama bland svarta fattigbönder i södern.

Framgångarna till trots, dröjde det dock långt mellan filmer med samma ambitioner. Uppror mot livet (Imitation of Life, 1934; nyinspelad 1959), En droppe negerblod (Pinky, 1949) och I nattens hetta (In the Heat of the Night, 1967) är de mest kända. Först med 1970-talets blaxploitation – hårdkokta actionfilmer med svarta hjältar – blev afroamerikansk film med hjälp av soul- och funkmusik på ljudbandet ett kommersiellt dragplåster både inom och utanför USA.

De senaste femtio åren har vi blivit mer vana att se afroamerikanska skådespelare som affischnamn: Sidney Poitier, Whoopi Goldberg, Danny Glover, Halle Berry med flera. The Oprah Winfrey Show skrev åren 1986–2011 in sig i TV-historien som ett av de populäraste programmen någonsin. Och på Hollywoods lönelistor finns idag svarta regissörer som Spike Lee, Antoine Fuqua och Ava DuVernay.

TWELVE YEARS A SLAVE

När 12 Years a Slave år 2013 tilldelades tre Oscars såg man det först som en ”game-changer”, ett skifte mot en större synlighet och bättre representation för icke-vita i filmindustrin. I år förbyttes förväntningarna i besvikelse när Oscarsgalan blev en så gott som helvit festlighet. Förklaringen ser man i vilka som röstar: 94 procent vita, 77 procent män. Det motsvarar hur det ser ut i filmindustrins beslutande funktioner. Strukturellt har alltså inte särskilt mycket hänt sedan Oscar Micheauxs tid, och inte förrän det gör det kommer vi att se en varaktig förändring mot att spegla USA:s hela mångfald på film.

© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-10-07.

BD/DVD-box
Pioneers of African-American Cinema, samlingsbox (bluray eller DVD) med 32 filmer på fem skivor. Utgiven av Kino Lorber i USA och British Film Institute (BFI) i Storbritannien.

Filmtips
Oscar Micheaux: The Czar of Black Hollywood (dokumentär på DVD, 2014).

Litteratur
Daniel Bernardi The Birth of Whiteness: Race and the Emergence of the United States Cinema (1996).
Donald Bogle Toms, Coons Mulattoes, Mammies and Bucks: An Interpretative History of Blacks in in American Films (1989).
Todd Boyd Am I Black Enough for You? (1997).
Patrick McGilligan Oscar Micheaux: The Great and Only (2007).
Mia Mask (red.) Contemporary Black cinema: Race, Gender and Sexuality at the Movies (2012).

13th

Aktuella afroamerikanska filmer och TV-serier
Amma Asante A United Kingdom. Verklighetsbaserad brittisk-fransk spelfilm om den politiskt explosiva kärlekshistorien mellan den botswanske kungasonen Seretse Khama (senare landets förste president) och den vita engelska kontoristen Ruth Williams på 1940-talet.
Don Cheadle. Miles Ahead. Spelfilm om jazzlegenden Miles Davis liv under några år på 1970-talet. Släpptes nyligen på bluray och DVD.
Cheo Hodari Cooker Luke Cage. TV-serie baserad på den tecknade Marvel-serien om ex-fången som får superkrafter efter ett fruktansvärt experiment och blir ”den förste skottsäkre svarte mannen i USA”. Blaxploitation-nostalgi i såväl bildberättandet som filmmusiken.
Ava DuVernay. 13th. Dokumentär om den amerikanska fängelseindustrin som fortsättning på slaveriet. Titeln syftar på det trettonde tillägget i konstitutionen som förbjuder all form av slaveri. Premiär den 7 oktober på Netflix.
Spike Lee Michael Jackson’s Journey from Motown to ‘Off the wall’. Dokumentär om sångaren och låtskrivarens karriär under 1960- och 70-talen.
Nate Parker The Birth of a Nation. Historiedrama om 1831 års stora slavuppror i USA under ledning av slaven och predikanten Nat Turner. En av årets snackisar.
John Singelton Rebel. TV-serie om en kvinnlig svart polis som hoppar av jobbet och blir privatdeckare efter att hennes bror dödas av andra poliser.
Denzel Washington. Fences. Filmatisering av August Wilsons pjäs om en åldrande svart baseballstjärna i 1950-talets USA.