FFF – En resa till psykosens rike

Årets nyss avslutade upplaga av Fantastisk Filmfestival, nr. sju i ordningen sedan starten 1995, var yvigt bred i sin definition av vilka filmer som kvalificerar sig som ”fantastiska”, ytterst varierande i kvalitet men också ambitiös i satsningen på udda alster från hela världen. Här visades den tjeckiska sagofilmen Wild Flowers (Kytice, 2000), sida vid sida med den danska skräckfilmen Kat och den bisarra komedin The Price of Milk från Nya Zeeland. Många av filmerna skulle den svenska publiken förmodligen annars inte få tillgång till, och det är viktigt att påminna om vilket utbud som aldrig letar sig hit.

Festivalens ständiga glädjeämne är kortfilmerna, som generellt sett är roligare, uppfinningsrikare och konstnärligt intressantare än de flesta av långfilmerna. Bland höjdpunkterna var en serie franska kortfilmer om paddan Alfred och hans olycksaliga kärlek till en trafikerad landsväg samt science fiction-fantasin Avatars, även den från Frankrike.

Mina absoluta favoriter i långfilmsklassen var två amerikanska debuter, bägge ytterst påträngande och störande resor in i de respektive huvudpersonernas psykotiska tillstånd: Chasing Sleep av Michael Walker och Donnie Darko av Richard Kelly.

I sin lågmälda ton, vardagliga miljöer och smygande gränsupplösning mellan vardagstristess och ångestladdade hallucinationer leder den förstnämnda leder osökt tankarna till Roman Polanskis klassiker Repulsion och Hyresgästen. Jeff Daniels gör ett nyanserat rollporträtt – otvivelaktigt sitt livs bästa på film – av en sömnlöshetshärjad författare och universitetslektor vars fru inte återvänder efter en dag på arbetet. Hans sakta nedstigande i sin själs avgrund blir inte mindre imponerande av att det iscensatts som ett kammarspel i en vanlig förortsvilla.

Donnie Darko är än mer störande eftersom den handlar om tonårspsykos. Titelpersonen, spelad av Jake Gyllenhaal, lider av paranoid schizofreni men försöker fungera normalt med hjälp av starka läkemedel. Han börjar dock alltmer domineras av sin sjukdomsframkallande plågoande Frank, en påskhare i demonisk skräckfilmstappning som beordrar honom att utföra destruktiva handlingar.

Liksom Chasing Sleep är Donnie Darko en lågbudgetproduktion med stjärnor i rollistan, bl.a. Mary McDonnell, Patrick Swayze, Katherine Ross och Drew Barrymore, vars Flower Films också producerat. Skådespelarprestationerna är genomgående mycket bra och Richard Kelly har ett bildspråk som är både enkelt och samtidigt slående effektfullt.

I kortfilmskategorin står tyska Truckförare Klaus i en klass för sig själv. Med perfekt balanssinne i ironin imiterar filmen klämkäckt hurtiga informationsfilmer från förr. Till lättsam hissmusik från 1970-talet följer vi hur den godmodige lagerarbetaren Klaus tillpunkt och pricka försöker efterleva alla säkerhetsföreskrifter men som ändå åstadkommer ett fruktansvärt blodbad. Om nu inte biograferna vill visa kortfilmer som denna så borde Truckförare Klaus i alla fall ha sin givna plats i anslutning till SVT:s Anslagstavlan.

Även min favorit i animationsklassen anknyter på ett parodiskt sätt till det tyska 1970-talet. I svenska Barbiedockfilmen Der Schlangenmann talas det inte bara låtsastyska; handlingen verkar också ha hämtats från decenniets tyska gladporrfilmer.

Till kommande festivaler efterlyser jag fler internationella gäster – både filmskapare och filmvetare – som genom föreläsningar och paneldiskussioner kunde ge det spretiga utbudet ett sammanhang. Likaså skulle jag också vilja se retrospektiva serier för att ge arrangemanget en historisk dimension.

Men Fantastisk Filmfestival är trots alla invändningar man kan ha om filmurvalet och festivalarrangemanget en internationell vitamininjektion i det lokala kulturutbudet. Därför vill jag slutligen rikta en vädjan till Lunds och Malmös kulturnämnder och lokala biografer att ge festivalen det stöd som behövs för att fortsätta och förhoppningsvis utöka verksamheten.