Alfred Nobel – alltid lika olycklig

alfred 5”I am a riddle”, så börjar Alfred Nobels ungdomsdikt om det äckel han kände in­för livet och det hat han vände inåt. Han var en sammansatt människa, en gåta även för sig själv. Som forskare och fö­retagsledare var han oerhört framgångs­rik och hyllad som pionjär inom sitt om­råde, men som pri­vatperson var hans liv en katastrof.

Vilgot Sjömans aktuella film Alfred, efter Kenne Fants bi­ografi Alfred Bernhard Nobel från 1991, tar fasta på det mot­sägelsefulla och gåtfulla. När Alfred Nobel gör affärer tar han kommandot över sina bröder, då är han kylig och logisk. Sam­ma Nobel drar sig skyggt undan socialt umgänge och är tafatt som en pubertetsyngling med kvinnorna.

Han är renässansmänniskan som behärskar fem språk fly­tande, patenterar trehundra­femtiofem uppfinningar, skri­ver dikter i Percy Shelleys an­da och intresserar sig mycket för filosofiska och politiska frå­gor i samtiden. Ändå väljer han den tjugotre år yngre österri­kiska kvinnan Sofie Hess som livskamrat, trots att han för­aktar hennes obildning.

– Ja, varför gör vi så i våra relationer? säger Vilgot Sjö­man och skrattar eftertänk­samt. jag kommer i höst att ge ut en bok om breven mellan Al­fred och Sofie och i brev efter brev skäller han ut henne för att vara lat, dum och slösaktig. Detta pågår under större delen av deras 18 år långa förbindel­se. Det är ju inte klokt! Han har ju valt henne själv.

alfred 3Än märkligare blir det när Sofie helt öppet inleder en an­nan kärleksförbindelse som re­sulterar i ett barn och Alfred fortsätter att försörja henne. Är han kanske impotent? I en scen i filmen försöker Sofie förföra honom genom att uppträda som en kärlekskrank katt, men Al­fred vänder sig bort och funde­rar istället över hur mycket dy­namit det behövs för att spränga fram Panamakanalen.

– Scenen bygger upp för­väntningarna. Han stryker henne över ryggen och baken och det hela är mycket erotiskt. Längre än så kommer jag inte. Jag kan helt enkelt inte se Alfred juckande i sängen med Sofie. Du tolkar det som att han är im­potent och det är väl ingen kon­stig tolkning. Själv vet jag inte vad jag ska tro om deras för­hållande. Alfreds replik lockar till skratt, tyckte många som visat scenen för, men jag tycker atmosfären snarare är underlig.

Bertha Kinsky kunde därem­ot blivit den kvinna som gjorde Nobel lycklig. Hon svar­ar på Alfreds annons efter privatsekreterare. De finner ome­delbart en själslig gemenskap på de litterära, konstnärliga och politiska områdena som skulle vara livet ut. Senare, som den gifta grevinnan Ber­tha von Suttner, blev hon en världskänd fredsaktivist och även en av de första som mot­tog Nobels fredspris, 1905.

alfred 1– Det finns en tydlig parallell mellan Alfreds och Berthas liv. De var bägge målmedvetna, självuppoffrande och fram­gångsrika i sina arbeten. Pri­vat gick det däremot åt helve­te. Berthas äktenskap med gre­ve Arthur von Suttner var då­ligt från början och än värre blev det när han inledde en för­bindelse med sin niece, Marie-Louise von Suttner. De tre lev­de i ett konstigt triangelförhål­lande på Arthurs slott i drygt tio år. Berthas brev vittnar om hennes plåga när hon ser Ar­thur och Marie-Louise tillsammans.

Radikala feminister har me­nat att Bertha är den som in­spirerade Alfred till hans freds­arbete och fredspris, men det avvisar Sjöman.

– När de träffas första gången är hon trettiotre år gammal. Ännu har hon ännu inte mog­nat politiskt. Visserligen hyser hon, liksom Alfred, moderna idéer som att hon till exempel är ateist, men det är han som funderar kring fredstribunaler. Först i fyrtioårsåldern börjar Bertha på allvar bygga upp en fredsrörelse, och när hon är femtio skriver hon sin beröm­da bok Ned med vapnen.

Mot slutet av filmen träffas Alfred och Bertha igen – åldra­de, grånade. De blottar tomheten i sina liv för varandra samtidigt som de fortsätter disku­tera politiska visioner. Alfred försöker rättfärdiga sin vapen­tillverkning med att han tänker sig ett framtida vapen som i ett ögonblick kan förinta hela jor­den. Inför detta fruktansvärda hot ser han ingen möjlighet för någon stat att förklara krig. Sjö­man klipper in en bild av en atombomb som en ironisk kom­mentar. När Bertha senare ifrå­gasätter Alfreds uppriktiga fredsvilja, kastar han fram idén om ett fredspris.

– Alfreds vision av ett mass­förstörelsevapen är belagt i brevväxlingen med Bertha. Han trodde verkligen på det som en möjlighet. Förslaget till ett fredspris är till en början en cynisk gest, han showar till det när han blir pressad. Då blir Bertha emellertid förbannad och skäller ut honom. Förmod­ligen hade han skapat ett freds­pris i alla fall, men knappast i den utformningen som vi ser i dag. Det kan vi tacka Bertha för.

sjöman 1Samtalet glider in på valet av skådespelare. Vilgot Sjöman sä­ger att han fått just dem han ve­lat ha även om han i vissa fall var tvungen att ta en konflikt med producenterna. Till huvudrollsinnehavare valde han Sven Wollter, som såg porträt­tet av Alfred Nobel som ett sätt att bryta mot en långvarig ima­ge.

– Sven var mycket glad över att få göra rollen. Redan då han för några år sedan fick reda på att jag skrev manus om Nobel ställde han sig framför en No­bel-relief jag hade och sa: ”Ser du likheten?”. När han sedan läste manuset blev han ännu mer angelägen. Här slipper han vara den virile förste älskare som han spelat i så många fil­mer alltsedan han blev vald till ”Sveriges sexigaste man”. I Al­fred får han vara osäker och neurotisk och skröplig.

Men det fanns betänklighe­ter gentemot filmen och valet av huvudrollsinnehavare hoa producenterna Sandrews och Volvo.

– De tvekade lite inför att gö­ra film om denne melankolis­ke, svårmodige figur som är Al­fred Nobel. Då tyckte jag att det var bra att locka med Svens sexiga image för att sedan bry­ta med den under filmens gång. Vid något tillfälle föreslog nå­gon Gösta Ekman, men jag kan inte tänka mig honom i den rollen. Det var Sven jag ville ha från början.

Även för Vilgot Sjöman själv är filmen ett trendbrott. Den gamle pornografen som en gång utmanade publikens sexual­moral med Syskonbädd 1782, Jag är nyfiken – gul och Ta­bu har i Alfred gjort en osed­vanligt kysk historia.

– Jo, det är också skönt att in­te uppfylla förväntningarna. Men, du vet, jag har ju varit så sent utvecklad på det sexuella området att jag nog kommer att fortsatta vara nyfiken

© Michael Tapper, 1995. Skånska Dagbladet 1995-09-29.

Lite filmfakta om Vilgot Sjöman:
Född 1924.
Romandebut: Lektorn, 1948. Filmatiserad som Trots 1952.
Manusdebut: Trots, 1952. Regi: Gustaf Molander.
Regidebut: Älskarinnan, 1962.
Guldbagge: En handfull kärlek, 1974.
Har även varit: tv-regissör, filmkritiker, skådespelare.

Filmer i urval:
491, 1964.
Syskonbädd 1782, 1966.
Jag är nyfiken – gul, 1967.
Tabu, 1975.
Jag rodnar, 1981.
Fallgropen, 1989.